Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
öppenhet, för huru hans egna
åsigter under tidernas lopp förändrats
rörande frågan om menniskoslägtets
ålder. Man finner ingenstädes att
han med en, tyvärr annars ofta nog
förekommande fåfänga, skulle vilja
berömma sig af att tidigare än
andra hafva funnit och uppvisat det
rätta förhållandet. Tvärtom visar det
sig att han, då de nya åsigternas
försvarare först uppträdde, stod emot
dem och vanligen fästade större vigt
vid deras motståndares utsago än vid
deras egen. Men han följde med allt
som gjordes och under tidernas längd
öfvertygades han småningom om sina
förra åsigters, åtminstone delvisa
o-riktighet, tills han nu kommit så långt
att på det bestämdaste försvara de
läror han tidigare dels bekämpade
dels tviflade på. Vi skola blifva i
tillfälle att framvisa detta på några
ställen, då vi nu gå att lemna en
redogörelse för en del af de arbeten
som blifvit företagna för utredande
af vårt ämne, hvarvid vi skola
upptaga de vigtigaste i historisk ordning
samt redogöra for resultatet i hvarje
särskildt fall, såvidt man tills dato
kommit till något bestämdt sådant. *
Det var först i södra Frankrike,
i Languedoc, som röster höjdes,
hvilka uttalade den satsen att menniskan
* Utom det nu anförda hufvudarbetet
skola vi härvid äfven, i skilda fall, stöda
oss på ännu nyare undersökningar,
hvilka blifvit framlagda för franska
vetenskapsakademin under den diskussion af
frågan, som der pågått under sednare
delen af förra och början af detta år.
funnits på jorden under den tid vi
betecknat såsom den postpliocena; och
detta till följd af de undersökningar
tvenne franske vetenskapsidkare,
Tour-nal och Christol, anställt i de gamla,
numera af grus, sand och siam till
en stor del uppfyllda grottor som
finnas i nämnda trakter. De hade
nemligen här funnit menniskoben och
tänder jemte groft arbetadt
krukmakaregods, tillsammans med snäckor
och däggdjur, af hvilka en del
tillhörde numera utdöda arter. Dessa
upptäckter gjorde visserligen något
uppseende, men de blefvo af
förstar-ne inom vetenskapen förklarade för
helt och hållet betydelselösa. Den
odödlige franske zoologen Cuvier
förklarade i sådant afseende år 1830:
"man har under några månader gjort
stort väsende af några fragmenter af
menniskoben, hvilka blifvit funna uti
bengrottor i våra sydligare provinser,
men det är tillräckligt att veta det
de blifvit funna i grottor, för att
förklara att de lyda under den
allmänna regeln." Och denna regel, som
Cuvier uppställt som så säker, var
den, att det icke i några orubbade
jordlager finnes menniskoben
tillsammans med benen af de gamla
elefanterna, de stora björnarne och
kattarterna samt hyenorna: samt vidare,
tillföljd häraf, att, om det så skulle
vara att dessa ben i grottor funnos
tillsammans, så hafva de kunnat
komma dit på många sätt utan att
derföre vara samtidiga. Antingen hafva
gamla, redan fossila ben af de
utdöda djuren blifvit af vatten utsköljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
