Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
ur sitt gamla läge samt införda i
grottan eller hålan, och der då
blandats med mycket yngre
mennisko-ben och redskap; eller ock har
grottan under olika, långt från
hvarandra aflägsna tider varit, först en
tillflyktsort för de stora djuren, och
senare för menniskan. — Ungefär
på samma sätt behandlade Lyell på
den tiden de sydfransyska
upptäckterna. Man fästade derföre ej något
vidare afseende vid dem och de
råkade i glömska. Äfven i sitt
senaste arbete framhåller Lyell
ingalunda dessa grottor i Languedoc
såsom något bestämdt bevis för den
åsigt han numera antagit. Enligt de
förnyade undersökningarne i dessa
trakter, hvilka under Februari månad
detta år meddelades franska
vetenskapsakademin af
zoologie-professo-ren P. Gervais i Montpellier, ser det
äfven ut som skulle Tournals och
Christols påståenden ej, åtminstone
ej tillfullo, vara riktiga. Vi hafva
också här upptagit detta
hufvudsakligen i historiskt afseende, samt för
att i största korthet påpeka de
åsigter som på den tiden voro rådande
bland de mest framstående
vetenskapsmän.
Vi skola äfven nu lemna dessa
första försök och vända oss till
undersökningar, företagna i andra
trakter och hvilka visat sig vara af
större betydelse för våra frågor. I
början af 1830-talet sysselsatte sig en
numera afliden skicklig anatom och
paleontolog, dr Schmerliug i Luttich,
under flere års tid, med att genom-
forska de talrika benförande grottor
som finnas i de dalar, der floden
Maas och dess bifloder rinna fram.
Han nedlade resultaterna af dessa
forskningar i tvenne volymer, hvilka
innehålla beskrifning öfver icke
mindre än fyratio sådana grottor. Dessa
äro numera till en stor del
uppfyllda af grus och lerafsättningar som
ofta äro betäckta af mer eller
mindre tjocka lager af stalagmit, hvilket
är kolsyrad kalk, som varit
upplöst i det kolsyrehaltiga vatten som
droppat in i grottan, och sedan vid
dettas afdunstning derifrån afsatt sig. *
Här inne i dessa aflagringar
påträffade Schmerling genast i början af
sina arbeten ben af menniskor,
blandade med ben af en mängd djur, af
hvilka en del tillhörde de utdöda
arter, som redan blifvit nämnda, då
andra deremot voro sådana som ännu
lefva, t. ex. vildkatten, bäfvern, vildsvinet,
rådjuret, vargen och piggsvinet. De
delar af menniskoskelettet som
allmännast förekommo voro tänder samt
* För den process, genom hvilken dessa
gamla hålor blifvit fyllda, kunna vi göra
oss reda, genom att fästa
uppmärksamheten på några i trakten af Luttich ännu
existerande bäckar och åar, hvilka på ett
ställe försvinna in i springor i marken
och sedan åter framträda, efter ett mer
eller mindre långt underjordiskt lopp. Vid
regnig väderlek, då de svälla, äro dessa
bäckar mycket grumliga vid sitt inträde
under jordytan, men deremot fullkomligt
klara, då de åter komma i dagen. De
måste således, under tidernas längd, fylla
de ihåligheter, genom hvilka de rinna, med
siam, sand, kiselstenar, snäckor och
djur-lemningar, hvilka de hålla uppslammade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
