Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
af Schmerling | studerade grottorna
voro förstörda, emedan man der
bortsprängt sten för byggnadsarbeten.
En fanns dock ännu i mera orubbadt
skick, och dit begaf lian sig i
sällskap med en belgisk professor,
Ma-laise, med hvilken han påbörjade
gräfningar, hvilka ledde till
upptäckten af flere ben af de förgångna
djuren. Hans följeslagare fortsatte
sedan de påbegynta gräfningarne och
lyckades dervid framdraga från
samma afsättningslager tre fragmenter af
menskliga hufvudskallar och två
välbehållna underkäkar med tänder. De
lågo två fot under stalagmit-lagret och
voro på sådant sätt omgifna af
björnben och ben af de stora
pachyder-merna och ruminantierna, hvilka de
till färgen fullt liknade, att intet
tvifvel kunde linnas att ej menniskan och
de hade varit samtida.
Ett och hvarje vore väl ännu att
säga om sjelfva fynden ifrån de
belgiska och andra, ej långt derifrån
belägna, grottor, men för att ej för
mycket taga läsarens uppmärksamhet
i anspråk, måste vi lemna dem och
skola nu vända oss till de
upptäckter, hvilka egentligen mest bidragit
att ändra de gamla opinionerna om
menniskans ålder. Vår väg leder oss
då till norra Frankrike till
landskapet Picardie, genom hvilket floden
Somme strömmar ned till hafvet.
Närmast dess utlopp finna vi staden
Abbeville och högre upp Amiens, och
det är nu floddalen emellan dessa
städer som utgör det fält, der de
vigtiga undersökningarne blifvit utförda.
Denna floddal är likasom ingräfd i
en platå af sedimentär kalk; dess
sidosluttningar äro emellan två- och
trehundra fot höga, och dess botten
betäckes af ett tjugu à trettio fot tjockt
torflager, i hvilket Somme vid sin
nuvarande nivå rinner fram. På
dalsluttningarne finna vi tvenne olika
serier af grus- eller sandbäddar, den
ena lägre och den andra högre upp
på sluttningen, hvardera betäckta med
flodgyttja och hvardera innehållande
ben af utdöda mammalier. —
Geologerne tänka sig denna dal
uppkommen så, att vattnet efterhand
ur-liålkat den ur det sedimentära
kalkberget. Flodbottnens nivå har då
under olika tider varit olika; det har
funnits en tid då floden legat nära
två hundrade fot högre uppe än nu,
och vid en annan tidpunkt har den
flutit fram på sjelfva dalens botten,
som nu är betäckt med torf. * De
nämnda grusaflagringarne äro då
lemningar från de tider, då floden
befunnit sig högre uppe, och då äro
de som ligga högre af äldre datum
än de som ligga lägre ned. Den
yngsta af alla bildningar är torfven
på dalens botten, hvilken äfven helt
säkert ännu tillvexer.
Sedan vi nu lärt känna lokalen kunna
* För att undvika missförstånd vilja vi
anmärka att då här varit fråga om nivå
och höjd, så gäller detta ej nivå eller höjd
öfver hafvet, utan endast flodens
närvarande och föregående läge inom berget
sjelft. Jordytan kan då hafva stått, ocli
har säkert stått högre eller lägre öfver
hafvet under samma tid dalen blifvit
urhålkad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
