- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
229

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

larne, de svarfvade armarne, de små
fötterna! Ja, allt detta var vackert,
men hufvudet var dock kronan på
det hela. Blixtar ur ögonen,
solstrålar i hvarje leende — hon var kokett,
ett infernaliskt passionens barn, och
dock så himmelsk! Hon är ett barn,
sade min unge spanior, och han blef
både man och barn då han talade
om henne. Jag kunde så väl förstå
honom — •— —

I hotellets fruktrika trädgård, bland
doftande rosor och geranier, sjöngs,
dansades och samtalades; språket ljöd
som musik, castagnetterna slogo
takten. På Alameda jagade unge, grannt
kostymerade kavaljerer fram uppå
präktige andalusiske hästar; öppna
vagnar med sköna damer körde
förbi; unga fruntimmer sväfvade på
lätta, små fötter fram under platanerna;
unge män mötte dem, stannade,
följde — endast fretnlingen gick ensam
och tyst.

Ack, funnes det blott ett enda språk,
Ett enda språk uppå jorden,
Hur väl man då förstode hvarann
Från söder till yttersta norden!

Sä säger man ofta — men res eng
Till Andalusiens dalar;
Der finnes ett enda, gemensamt språk.
Som ögat och pulsen talar.

Eudast i Malaga och Grannda har
jag sett så mycken skönhet som här.
Utan den, utan alla dessa strålande
ögon hade det kanske varit ännu
kallare i Sevilla. Skull jag ej våga
säga det?–

Sevilla har åtminstone tvenne sto-

ra theatrar. Vi besökte Teatro de
San Fernando. Byggnaden är
innantill ljus och vänlig, och har fyra
logerader samt höga parkettloger. Man
gifver här dagligen två
föreställningar: den ena tager sin början kl. tre
på eftermiddagen, den andra
klockan åtta om aftonen. Jag
öfverva-rade en af de sistnämnda; man gaf
en Zarzuela i två akter, benämnd
Lla-mada y Tropa. Med Zarzuela förstår
man här en slags vådevill, som
närmast motsvarar hvad vi kalla
sångspel, men esomoftast genom någon
inlagd stor bravur-aria spelar in på
operans gebit. Musiken var
komponerad af spanioren Arrieta, en såsom
det tyckes ganska flitig komponist;
de flesta spanska operor nuförtiden
bära hans namn. Kompositionen var
liflig och egde karakteren af
fransk-spansk musik; castagnetter och
folksång ljödo i den. Dialogen var på
vers, och det lokalt pikanta i
representationen var att trettio ninos del
Asilo, d. v. s. asylbarn. från ett af
Sevillas verkliga barnhem, uppträdde
i stycket och sjöngo en komisk kör.
De utförde sin sak ganska väl, och
publiken kastade slutligen in på
scenen konfekt i rikligt mått. Barnen
störtade sig deröfver med
begärlighet och uppsamlade sina bonbons
med glädtig ifver. Publiken ropade
då da capo; sången togs om, och ett
nytt regn af konfekt följde, hvarvid
naturligtvis all illusion försvann; dock
var det hela rätt komiskt att åse.

Den nittonde November inföll drott- ’
ning Isabellas namnsdag; den firades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free