Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
högtidligt af samtliga auktoriteter i
Sevilla. Militärmusik ljöd uppå
gatorna; rådhusets balkong var beklädd
med brokiga, guldbrämade mattor
och ofvanpå dem var uthängdt
drottningens porträtt i en stor förgyld ram.
Två soldater, verkliga lefvande
menniskor, stodo med geväret på armen
på hvar sin sida derom; enligt
kommando egde de att hålla sig
fullkomligt orörlige, som träsoldater, i mer
än en timmas tid. Jag hade redan
vid festligheterna i Granada sett en
dylik porträtt-tablå; här upprepades
samma tortyr-scen. Solen sken midt
i ansigtet på dessa två olycklige, som
icke vågade röra en lem, knappast
blinka med ögonen. Sådant var
cere-monielet, och i detta afseende håller
man sig i allmänhet i Spanien allt
ännu vid det gamla.
Före afresan från Sevilla ville jt.g
ännu en gång besöka Alcazar och
den oförgätliga domkyrkan, som i
sin storhet predikar med ännu
djupare allvar än S:t Peterskyrkan i
Rom. Klockan fyra. på
eftermiddagen afgick slutligen bantåget. Solen
sken sommarlikt öfver den
lefnads-glada staden. Svarta, sköna ögon
utkastade stoff till sonnetter
öfver-allt bland mängden; der funnos
täcka intagande barn! I norden heter
det: "barn böra ej leka med elden!"
De unga andalusiskorna göra det
dock, och jag —
Jag är som en våg vid hafvets strand,
Allt speglar sig klart deri;
Jag blifver sydbo i sydbons land;
Här smälter allt pryderi!
Der känslan är riktigt sund och sann,
Den eger ett fyrverkeri.
Som blossar och sprakar ocli råkar i brand.
— Res hem! — var sträng som en
gammal man
Mot ungdomen! — lin är förbi!
Så reste vi!
Några dikter af gl.
I. Hemkomsten.
Tian gammal och gråhårig var. men
hurtigt red han än;
Med möda följdes han utaf den trogne
väpnaren.
Hans blick den lyste lugn och klar, hans
kind i låga brann,
När hemmets kända, kära stig han för sitt
öga fann.
"Här sprang jag förr som barn en gång,
här flöt min ungdomstid,
"Här vill jag efter strid och fejd afvakta
grafvens frid.
"Min strid är slut; af ära höljd jag hvila
vill en gång
"På mina fäders stolta borg bland
harpolek och sång."
Han tystnade, och på hans kind ett
skimmer ljust sig spred;
Och vid hans sida, sluten, stum den gamle
väpnarn red.
Och riddarn kastade sin blick utöfver mark
ocli fält;
Hvi mörknade det öga väl, som strålat nyss
så sällt?
"Mig svara, gamle väpnare, hvem härjade
min skörd?
"Min åker, förr så bördig, rik, är trampad
och förstörd."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
