Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Och väpnarn svarade helt lugnt, men var
så blek om kind:
"Din rika skörd för härjades af vinterns
kalla vind."
Den gamle sade intet ord, men red så
a-ningsfull
Och tänkte: denna härjning var väl aldrig
vinterns skuld.
De rida fram till slottets port; då stannar
riddaren;
En blick, så ängsligt frågande, han ger åt
väpnaren.
"Hvi stänges icke slottets port till natten
som förut,
"Att ingen utan lösenord må komma, in
och ut?"
Och väpnarn svarade helt lugnt, men var
så blek om kind:
"Den förr så starka gallerport har bräckts
af vinterns vind."
Den gamle sade intet ord, men red mer
aningsfull,
Och tänkte : denna härjning var väl aldrig
stormens skuld.
De rida npp till slottets gård; då stannar
riddaren
lJå nytt, och ger en ängslig blick åt gamle
väpnaren.
"Det stolta torn har ramlat ner, det ligger
nu i grus;
"Hvem störtade det starka värn för mina
fäders hus?"
Den gamle väpnarn svarade än mera blek
om kind:
"Det starka torn har störtat ner för
vinterns storm och vind."
Då bröt en suck så klagande ur gamle
riddarns barm.
Hans kind var hvit af hälften sorg, och
hälften bitter harm.
"Hvar dröja mina kämpar väl, jag ser ej
någon här?
"Hvi hasta de till mötes ej, då borgherrn
nära är?"
"Din röst de, herre, höra ej, hur än din
stämma ljöd;
"De sänktes alla ned i graf af gräslig
digerdöd."
Då bröt ur riddarns öga fram en tår så
bitterlig:
"Säg ut det sista, värsta ord, dölj intet du
för mig! —
"Hvar är min son?" — "Hans graf den är
långt mera djnp och kall:
"Åt fienden han sålt sitt svärd och fädrens
ära all."
Och riddarn steg i salen in: "en hammare
gif hit,
"Att fädrens sköld, som fläckad blef, må
krossas bit för bit."
Han sedan med en röst så kall bjöd
fädrens sal farväl,
Och vände sig mot dörren om; hvad
tänkte då hans själ?
Han talte till sin väpnare, som sluten stod
bredvid,
Och orden buro vittnesbörd om själens
qval och strid:
"Min stridskamrat, du följde mig i fordna,
bättre dar
"Till seger ocli till ryktbarhet, då än jag
grefve var;
"Nu svara mig, om du har mod, min
trogne väpnare,
"Att följa till en onämnd död en namnlös
riddare!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
