Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’281
är ett särskiljande tecken mellan de
finska språken och de europeiska
tungomålen, likaväl är ett särskiljande
tecken mellan finskan och dess
stamförvandter. Baskiskan, säger de
Cha-rancey, är så mån om ändeisens
sjelfständighet att den inskjuter en
konsonant mellan honom och stammen
till att undvika all blandning.
Nåväl, i finskan är, såsom bekant,
detta så långt ifrån fallet, att fastmer
stammen der undergår de
konstantaste förändringar när ändelsen
tillkommer. Men måhända finnes ock
en annan orsak, hvarföre de nämnde
författarne så föga anlitat den finska
formläran i och för sin bevisning.
Det är lätt nog för en lärd i
Tyskland, Frankrike eller England att
lära känna de Samojeders, Syrjäners
eller Mordviners tungomål, enär han
har dem beskrifna på tyska eller
latin ; för att studera en finsk
språklära måste han deremot först lära sig
svenska, hvilket gemenligen ej ligger
i den turaniska filologens väg. En
vetenskaplig framställning af finska
språkets lagar på tyska eller franska,
vidlyftigare än den af Kellgren för
en femton år sedan utgifna, vore en
väsendtlig tjenst åt den
fosterländska saken och skulle måhända bättre
en någonting annat leda till att
bestämma hvad ställning oss med rätta
tillkommer. Under tiden må vi icke
mycket undra öfver de tillfälliga
misstag, som förekomma hos en eljest
välunderättad författare, såsom de
Charancey, till exempel då han
säger att genitivus pluralis talo’en "ut-
gör en förkortning af genitivus
singularis taloiten", samt derpå grundar en
likhet med baskiskan.
Ehuru långtifrån att alla
likheterna skulle vara beroende på sådana
misstag, måste vi ännu med högst
tvifvelsamma ögon anse den
ifrågavarande hypothésen; försöket att
tillmäta den finska stammen äran af att
tillföret bland folken hafva begynt
den vesteuropeiska kontinentens
odlande skall troligen icke lyckas
bät-tre än försöket att tilldela den
ne-storskapet i östern såsom
Ninevifer-nes läromästare. Felet, i detta fall,
är att man alltför behändigt frigjort
sig från fäkta och med dem följande
betänkligheter, samt öfverlåtit sig åt
en slags etymologisk spekulation, der
ofta nog några magra förtorkade
ändelser, hvilkas rätta ljud man endast
dunkelt anar till, utgöra enda
premissen för slutledningen. Derföre, om
man jemte formläran äfven tar
ordförrådet i betraktande, försvinna de
ifrågavarande likheterna så godt som
alldeles, ty i baskiskan finnes
knappast ett tiotal stammar, som kunde
anses vara af finsk härkomst.
Ilelt visst skall den moderna
filologin ännu upplefva många systemer,
innan hon påfinner det rätta, det
hvarur de språkliga fenomenerna låta
förklara sig. Ett sådant system, som
måste vara naturligt i motsats till de
nu rådande ensidiga och derföre
artificiella, kan icke uppgöras allenast
på grund af språken, dessmindre på
någondera af dettas beståndsdelar;
det måste på samma gång grunda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
