Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’282
på historiens vittnesbörd samt
etnografins och fornkunskapens resultater,
det måste betrakta folken som ett
slags individualiteter, de der
genom-lupit under ömsesidig inverkan olika
banor, samt derunder utvecklat en
mångfald af egendomligheter, bland
hvilka språket är ett af utvecklingens
resultater.
Lifvad af denna uppfattning har
sedan några år en af de mest
framstående bland Frankrikes yngre
forskare, M. Eugène Beauvois, beträdt
det turauiska språkområdet. Med den
abstraktionsförmåga och den skärpa
i åtskiljandet, sora utgöra hans
landsmäns naturliga företräden, förenar
ban en aktning för fakta som i våra
tider är nog sällspord inom den
franska vetenskapen. Förtrogen med
nordens språk, seder och förhållanden
såsom ingen annan, har han börjat
tned att studera de fornnordiska
sagorna samt folktraditionerna i
Skandinavien och Finland, samt derifrån
öfvergått till den nordiska arkeologin.
Resultatet af sistnämnda studier är
en artikelserie om Danmarks
fornminnen, publicerad i Revue
Contempo-raine, der den afsticker lika mycket
genom sitt solida innehåll som genom
sin sunda stil. Några månaders
vistelse i Danmark gjorde hr Beauvois
till en vän, som nu i nödens stund
sparat hvarken talang eller tid för att
vinna allmänna opinionen på
Danmarks sida. Mången nordbo skall
säkert med nöje minnas de
qvällstun-der han på Café de la Régenee
tillbragt under samtal med den unge
Fransmannen, som sällan plär
försumma den nordiska posten och
sällan glömmer någon nyttig
upplysning han under umgänget inhemtat-.
Sålunda hemmastadd i den
skandinaviska och finska norden skall helt
säkert i framtiden denne forskare
vara en af de främste som är med,
nälden stora frågan om finska starnmens
plats bland folken blir löst. Det
stora arbete han föresatt sig och som,
enligt planen, skall omfatta de
förnämsta hithörande materialier,
äfvensom sjelfständiga på dem grundade
studier öfver den nordaltaiska
folkstammens språk, seder, fornminnen,
litteratur och politiska inrättningar,
skall, om det hinner utföras, göra
oss derom förvissade. Såsom en
förberedelse till detta arbete, och för
att utreda den högst förvirrade
terminologin har han i Revue Orientale
under titeln Etudes sur la race
nord-altaique begynt en slags räsonnerad
nomenklatur. Med namnet
nordal-taisk förstår han den Ijerde af de
folkgrupper som från trakterna af Allai
gingo ut åt de fyra väderstrecken,
och liksom han häri öfverensstämmer
med Castrén, så äfven i
bestämmandet af de folk som böra införas
under detta namn, så när som det att
han dit räknar äfven Sarnojederna.
Bland skälen hvarföre han ändrat det
af Castrén gifna namnet "finska folk"
till "nordaltaiska" yttrar han:
’Finnarne, eller hellre deras vetenskapsmän,
äro de ende som ega något
medvetande om slägtskapen ined folken i
norra Ryssland och vestra Sibirien;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
