Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’288
förnimmer dem uti brutna toner och
kaotiska verk bära vittne hvarje om
sina instinkter, man ser dem
sammandrabba, blandas, och omsider
förenas under en högre, ledande idé.
Denna idé, tydligast afspeglad uti
begreppen om det gudomliga, hvilka äro
de djupaste och egentligen
sammanhållande föreställningarne genom
historien, utbildas vidare, kulturen
utvecklas och förgrenar sig. Hon
gifver de yttre handlingarne deras
prägel, uppenbarar sig uti
samfundsformerna och litterära minnesmärken,
hvilka alla uppvisas utmärkta af
samma tendens — och den inneboende
ledande principen genomlöper sin
bana till slut, då den, dialektiskt
öfvergående till en annan, öfvertages af
ett högre kulturstadium hos samma
befolkning, eller, om öfvergången är
mycket skarp, af en ny verld som
in-händigar, liksom fordom skedde vid
de Eleusinska mysterierna, den
andliga lifsfacklan af sina föregångare
att vidare föras framåt, och i sin
ordning fyller sitt mått.
Må det tillåtas oss att, för att
fullständigare framhålla Michelets
ståndpunkt, i detalj gifva en öfversigt af
mensklighetens ideella
utvecklingsprocess uti historien, skildrad med
Frankrikes i förgrunden. De äldsta,
i det vestra Europa förekommande
stammar, Iberer och isynnerhet
Cel-ter, som ordnade sig uti öfverskådliga
massor, representera en ännu
outbildad, obestämd sedlig princip:
hängifvenheten åt en lefnadsglad njutning
af naturen, fri från omsorger, och
lekande med stundens fröjder.
Denna riktning erhåller begränsning och
högre lyftning genom beröring med
den grekiska verlden; den fria, sig
sjelf kännande individualiteten
grundlägges. Under Roms långvariga
uppfostran danas denna vidare till
jemn-likhet; den medborgerliga
likställigheten fastställes, fogande sig derjemte
sjelfmant uti det omfattande
begreppet af staten. Men den förra är
ännu, så att säga, sinlig, bunden vid
yttre förhållanden; den sanna
grunden, känslan af det menskligheten
inneboende och alla förbindande
verkligt gudomliga, saknas. Den antika
verlden, alltför mycket fästad vid det
ändliga, kan icke hålla sig uppe; den
går sitt fall till mötes.
Kristendomen, ehuru framställande
likställig-hets^ och frihetsidén uti dess
sanning och afslöjande det gudomliga,
förmår icke rädda den antika
ordningen ; denna är oförmögen att
sålunda uti deras fullhet fatta dessa
föreställningar. En ny synkrets
öppnar sig; det är det germaniska
elementets lott att uti sig upptaga och
söka att förverkliga de senare. Men
dessa, enligt Michelets åsigt,
visserligen idealistiskt stämda, men till sin
karakter sväfvande och för
sjelfbe-gränsning obenägna folk, ha härtill
af nöden en under sekler fortfarande
bildningsskola. Begreppen om
likställighet och frihet, förkunnade af
kyrkan, ikläda sig först för dem
skepnaden af en abstrakt dogm,
hänvisande för sitt förverkligande till en
verld bortom denna, medan härnere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
