Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råder den hätskaste fiendskap, som icke
sällan urartat till blodiga excesser.
Men tyst! Der nalkas en
theaterdräng som vid fondridån upphänger
en hvit tafla med röda bokstäfver,
hvilka angifva den ort der stycket
försiggår, nemligen: "London". En
annan fäster vid det gamla förhänget
ett måladt tygstycke, som något så
när liknar ett fönster; man har
således framför sig ett hus. Vid andra
tillfällen har denna fond föreställt ett
berg eller en slottsmur, en skog o.
s. v.; egentliga theaterdekorationer
förekomma icke.
Denne man derborta, hvars
skuldror betäckas af en kappa af svart
sammet, är "Prologen". Den svarta
sammeten och prologen höra
ovillkorligen tillsammans; de äro
oskiljaktiga. — Der åter ser ni Richard
Burbadge, Englands förnämste
skådespelare på denna tid; det är han som
i afton skall uppträda såsom
Cardinal Wolsey uti den pjes vi komma
att åse. Ni ser honom, ännu endast
halfklädd, passera genom den dubbla
raden af våra adelsmän och inträda
på scenen; han skjuter för ett
ögonblick ridåns begge hälfter åt sidan
och sticker hufvudet ut genom
öppningen. Publiken derute igenkänner
genast hans drag och helsar sin
favorit på scenen med bravorop och
handklappningar. Alla hattar flyga
i luften. "Lefve Burbadge!" —
"Lefve Globens Atlas!" utbrister en ung
seigneur, som gör anspråk på att gälla
för ett qvickhufvud.
På begge sidor om scenen äro
tvenne loger; här har musiken sina gifna
platser; den utgöres till största delen
af Italienare, som stå i Hennes
Majestäts tjenst. Tre gånger ljuder nu en
trompet från en af dessa läktare;
representationen begynner, ridån
öppnar sig åt begge sidor och prologen,
med sin lagerqvist i handen, trader
fram och närmar sig rampen,
medan sorlet i salongen småningom
tystnar.
Låtom oss, medan man framsäger
prologen, hvars innehåll ni säkert
känner, kasta en blick in i salongen som
nu, sedan förhänget vikit, ligger
öppen för vårt granskande öga.
Hvilken pittoresk anblick! Hvilken
bizarr blandning af skalliga, af
krusiga och friserade hufvuden af alla
åldrar, böljande hit och dit, likt
topparne af en skog! Hvilket brokigt
virrvarr af drägter och kostymer, en
hvar utmärkande ett särskildt stånd,
en egen samhällsklass! Nere i
parterren, bland dess understanders,
varseblir man endast rockar af grof
kamlott, blåa och bruna, eller ock
jackor af svart sars, platta mössor och
kapuschonger af perpetuane, af "evigt"
oslitbart tyg. Hvilken kontrast
förete icke de eleganta konnässörerne
närmast omkring oss, i sina utskurna
sammetsrockar, sina sidenskärp och
atlasmantlar, sina kastorhattar med
yfviga plumager, mellan hvilka är
placerad en liten spegel, sina
persikofärgade strumpor, spanska kragstöflar
med gyllene fransar och förgyllda
sporrar, bruna handskar och värjor
med silfverfäste! — I salongen ätes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
