Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’306
och lord Abergavenny’ från den
andra sidan, och begynna expositionen
af detta stycke som i våra moderna
upplagor bär titeln "Konung Henrik
VIII", men för Globe-theaterns publik
blifvit annonseradt under
benämningen All is true.
De trenne skådespelarne äro
kostymerade med samma omsorg, som
seigneurerne på de trefotade pallarne
i vår närmaste omgifning på scenen.
Kostymerna från Frans I:s tid äro
fullkomligt trogna; de öfverflöda af
siden och paljetter; i denna
bristfälliga Globe-theater har skalden med
sin poetiska trollstaf framkallat guld
och diamanter, atlas och perlor: en
luxuriös prakt som fängslar fantasin,
om den också icke förmår blända
vårt kroppsliga öga, och som
framstår så mycket bjertare ju torftigare
sjelfva omgifningen är. Nödsakad att
på något sätt ersätta hvad här i
yttre måtto brister, söker skalden
genom praktfulla skildringar
åstadkomma en så mycket större kontrast mot
den dunkla fond theatern erbjuder;
hans verser få i denna simpla sal en
om möjligt ännu ståtligare klang, och
bland dessa scenens trasor glänser
hans. poesi endast af en högre
purpur.
Den första akten är slutad; ridån
blir fortfarande öppen. Har ni märkt,
helt nära oss, en allvarsam man, en
uppmärksam lyssnare, som under
representationen ständigt upptagit sin
plånbok och deri gjort flitiga
anteckningar? Det är en kritiker ex
pro-fesso. Betrakta honom närmare, ni
finner i honom ännu ett original, som
förtjenar ihågkommas. Han åser
aldrig ett theaterstycke annorlunda, än
med korslagda armar, med hatten
nedtryckt i pannan och med en sträng,
vigtig min. Behagar honom något
ställe, så upptager han genast sitt
plån, men dessemellan ser man
honom beständigt skaka på hufvudet
och stundom uppgifver ban ett
jamande, som tillkännager det djupaste
ogillande. Vi hafva hittills icke hört
honom jama mer än en enda gång,
nemligen under drottning Catharinas
dialog, i andra scenen, som troligen
föreföll honom alltför simpel.—
Stundom händer, att han midtunder pjesen
lemnar theatern, och genom den
häftighet, hvarmed ban tränger sig ut
genom folkmassan, ger densamma ett
begrepp om tyngden af det anathema
ban anser sig böra slunga emot
stycket.
Se der en annan karrikatyr, som j
just nu inträder. Han har varit nog
omtänksam att icke infinna sig förr
än ridån är öppnad; han kan
häri-genom räkna på att vid sin ankomst
ådraga sig oeh sin kostym hela
publikens uppmärksamhet. Han
smyger sig oförmärkt bakom fondridån, !
skjuter denna åt sidan och
framträder på scenen, med hatten nedtryckt
öfver ögonbrynen och dess
strutsfjädrar tätt öfver örat; han bär sin pall
i venstra handen och framsträcker
med tvenne fingrar af den högra sin
teston, inträdesafgiften, med en
elegant gest; han helsar parterren med
utropet canaille; han sätter sig, blot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
