Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’307
tar sin värja och drager med dess
spets ett på golfvet brinnande ljus
i närmare till sig; han begär af sin
page sin tobakspipa, antänder den
och utsträcker sig makligt på sin plats,
obekymrad om det oväsen, som hans
inträde väckt i parterren, och det regn
af äpplen och pomeranser som öfver-
; höljer honom.
Men ännu en figur förtjenar
upp|l märksammas bland de eleganta
seig-| neurer som med oss barrikadera
see|l nen. Det är mr. Brisk, Londons
fa-! shionablaste man, dess egentliga
modemönster. Ni igenkänner honom utan
svårighet på hans svarta kappa,
brokigt utstyrd med guldtrensar och band,
på hans purpurröda ärmar med
puf-far och inskärningar, på den präkti-
ii ga dolk han bär vid sidan, och på
den spetsiga hatten, som prydes af
en yfvig fjäderbuske i tio olika
färger. Han utgör ett ständigt föremål
för publikens anmärkningar och
observationer; då och då drager han ur
fickan några småmynt, dem han
kastar ut bland folket; ett handgemäng
uppstår uti parterren; en hvar
bemödar sig att uppfånga de utströdda
penningarne. "Hvem är denne unge
gentleman?" fråga borgardöttrarne
deruppe i logerna; han behöfver icke
mer, han besluter att visa sig för
publiken i hela sin prakt, ban kastar af
sig sin kappa, värd femtio guinéer,
och blottar sin blåa liftröja, stickad
i med silfver, och sina benkläder af
svart sammet, och blåser derunder
„ med största lugn en sky af
tobaksrök upp mot sina borgerliga beundra-
rinnor. Detta är hvad man kallar
god ton.
Medan förberedelserna för andra
akten fortgå, inbäres på scenen ett
litet fyrfat. Atmosferen i salongen har
nemligen med hvarje ögonblick
blifvit alltmera besvärande, trots de
tvenne öppningarne i taket, och den måste
rensas. Man kastar öfver glöden
enris; från den gnistrande lågan
sprider sig kring salen en stark och
genomträngande rök. . . .
Men om läsaren tänker såsom
undertecknad, så kunna vi betrakta
denna rökelseakt såsom ett tecken till
uppbrott. Vi hafva sett nog, vi
hafva inhemtat tillräckligt, och behöfva
icke öfvervara en akt till i
Globe-theatern, för att anse oss bekanta med
den publik, för hvilken Shakspeare
närmast diktade sina odödliga
dramer, och med den tarfliga utrustning
i hvilken de på hans tid gingo öfver
scenen. Vi skola icke längre
behöfva den ledning vår fransyske
berättare, Philarète Chasles och hans
sagesman, den gamle Thomas Nash
beredt oss; vi kunna redan af det
ofvanstående bedöma den ståndpunkt
af bildning som karakteriserar
Shakspeares på en gång raffinerade och råa
tidehvarf; — vi skola deraf
framförallt finna, huru högt han sjelf i sina
verk står öfver densamma.
K. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
