Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’308
Inhemsk Litteratur.
Familjen. Studier af Wilhelm Bolin.
lllors 1864.
Den tid, då verldens opinioner
dirigerades af filosofernes pennor, gick
med det förra århundradet till hvila.
Filosofin upphörde ingalunda att
lefva; men dess systemer voro icke
mera en dagèns fråga, kännedomen af
dess forskning-ar icke mera parölen
för att gälla såsom bildad. I stället
antog det 19:de seklets filosofi en
mera vetenskaplig karakter och sökte
gifva sina läror all den bindande kraft
en sträng bevisning förmår
åstadkomma. Det blotta, mer eller mindre
skeptiska, reflekterandet och
resonne-randet öfver lifvets och historiens
stora frågor erkändes icke mera af den
filosofiska vetenskapen såsom
hörande till dess gebit: filosoferne
utbildade för sina framställningar en
särskild form, hvilken i sin abstrakta
hållning ofta nog, äfven der sjelfva
ämnet skulle varit anslående, blef
alldeles otillgänglig för alla dem, som
icke hade hängifvenhet och intresse
nog att arbeta sig igenom det hårda
skalet. Hvad lärorna åsyftade kom
sålunda blott medelbarligen till deri
stora allmänheten. Filosofin såsom
sådan isolerades mer och mer från
det öfriga intelligenta lifvets eljest i
vår tid så omfattande och
mångsidiga rörlighet. Häraf den likgiltighet,
att icke säga det förnäma förakt, som
visades, och visas, filosofin från de
mera populariserade vetenskapernas
ståndpunkt och af den större allmän-
heten. Det rena tänkandets
vetenskap, isynnerhet der den, såsom
nogsamt händt, hängaf sig åt alltför
abstrakta spekulationer eller urartade till
tom formalism, kunde ju ieke anslå
ett tidehvarf, hos hvilket
naturvetenskaperna och de realistiska
tendenserna öfverhufvud spelade en så
framstående rol. Man har gått ända
derhän, att förklara all filosofi för en
galenskap, ett ihåligt hjernspöke, ett
onyttigt eqvilibristeri med formler, ett
konstfinurligt skal utan kärna.
Orsaken till en sådan uppfattning är onek- i
ligen, utom hos dennas egen ytlighet
och blaseradeståndpunkt, att sökas hos
den ofvanantydda afskräckande form,
hvari filosofin af många dess
utmärktaste representanter blifvit
barrikaderad. Men huru mycket denna form
än må ha verkat fjermande, icke har
den ännu underminerat vetenskapens
verkliga betydelse: så länge
mensklighetens lif fortvarar skall äfven
filosofin lefva och ha sin plats bland
vetenskaperna. Ty är det icke lika
väl en vetenskapens uppgift att
utgrunda lagarne för det sköna, det
sanna, det sedliga, det rätta, som att
utforska naturlifvets lagar? Äfven den
ringaste eftertanke, äfven det mest
ma terialistiska betraktelsesätt torde väl
måsla besvara denna fråga jakande.
Och lika litet som man kan säca hvar
gränsen finnes för naturvetenskapens
forskningar, lika litet kan man
förutse att, sålänge historie göres,
filosofin någonsin skulle hinna en absolut
slutpunkt för sin uppgift.
Att emellertid af vår tids medve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
