Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’326
icke talarens vigtiga och
inflytelserika roll i antikens fria stater.
Ehuru denna med monarkin gått helt och
hållet förlorad, fortfor man likväl i
Rom att med rastlös ifver bilda
talare i skolorna genom att öfva dem i
skrufvade deklamationskrior, i hvilka
man väldigt for ut mot allt hvad
tyranner hette, under det man i det
verkliga lifvet tålmodigt
underkastade sig det gräsligaste tyranni. Eller
ock utgjorde på högre stadier af
undervisningen utförandet af
invecklade fingerade rättsfall blott en svag
skugga af den utbildning talaren på
republikens tid erhållit omedelbart vid
statsmännens sida i det offentliga
lifvet. När man deremot nu dit
utträdde, fann man sig der fullkomligt
fremmande, och den enda
verkningskrets talaren hade sig anvisad var
utförandet af processer vid
domstolarne eller i senaten, der äfven stundom
rättegångar af politisk natur
behandlades, men hvilkas utgång då i de
flesta fall på förhand var al’ kejsaren
; bestämd, och hvarvid ett fritt och
j manligt ord kunde komma att stå
! sin upphofsman ganska dyrt. Och
huru ansedd och aktad var ändock
t icke talarens verksamhet, med
hvilket intresse följdes den ej! Man läse
de enthusiastiska loford densamma
tillägges i den intressanta dialogen
om talaren, hvilken vanligtvis
tillskrifves Tacitus. Författaren låter der
i en talare säga: "Mina gladaste
da-i gar äro de, då det förunnas mig att
med framgång försvara en anklagad
eller att lyckligt utföra en process.
Då tycker jag mig stiga högre än
alla statens högsta värdigheter, dä
ega något, som, om det icke födes ’
i min själ, hvarken förlänas medelst
fullmakter eller tillfaller mig genom
ynnest. Hvilken konst finnes väl som
skänker ett rykte och ett beröm
jem-förliga med talarens ära ? Hvilka äro i
väl så ansedda, icke blott hos
verksamma och af sina affärer upptagna :
personer, ulan äfven hos sysslolöst
folk och ynglingar, om de blott
haf-va hjertat på rätta stället oeh
hop-pas något godt om sig sjelfva?
Hvilkas namn inprägla föräldrarne
tidigare hos sina barn? Hvem nämner
också den stora okunniga hopen
oftare vid namn, då den möter dem,
och pekar på med fingret? Också
resande och utlänningar fråga genast
då de komma till Rom efter dem,
som de redan på sina hemorter hört
omtalas och med hvilka de nu
önska, så att säga, förnya
bekantskapen."
Var således intresset för alla slags
offentliga förhandlingar fortfarande i
Rom så stort, kan man deraf lätt
förklara det rådande bruket att förrän
en bok utkom i bokhandeln, föreläsa
den för en större eller mindre krets
af åhörare. Den vigtiga faktor
denna omständighet medförde till det
litterära lifvets utbredande, må icke
alltför ringa uppskattas. Ty
härigenom blef en skrift, förrän den
gjordes allmänt tillgänglig, känd af ett
oftast icke ringa antal personer och
den väntan den uppväckte stegrades
sålunda ännu mera. Äfven kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
