Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’339
tagit i hans poetiska öfningar, att
offentligt recitera.
För de egentliga litteratörerna ex
professo, hvilka voro i besittning
hvar-ken af rikedom eller börd och
rela-1 tioner, stod deremot en föga
afunds-värd ställning öppen. Väl fortlefde
I ännu länge såsom en lemning från
i republikens och det Augusteiska
tidehvarfvets lysande dagar bruket att
rike och mäktige män togo
litteraturens idkare i sitt hägn, men ju
mera denna vana öfvergick till prål och
skrytsamhet, desto mindre nytta
kun-i de litteraturen skörda deraf. Också
utdogo småningom de gamla
förnäma familjerna eller försjönko i armod
och deras plats intogs af rika
uppkomlingar från de lägre klasserna,
I hvilka hvarken egde den bildning
eller den lyftning och ädelhet i
tänkesätt, som kräfves af en
litteraturens befordrare. Vi finna derföre
skalderna redan mot slutet af första
århundradet rikligen utströ sina
rökoffer för lågsinta och föraktliga
personer ur hopen, hvilka genom
rikedomar eller inflytande kunde blifva
dem nyttiga. Att dock detta
förhållande var öfvergående och till stor
del en följd af statsöfverhufvudets
personliga egenskaper och hans
deraf beroende val af gunstlingar måste
medgifvas. Äfven i nyare tider
möta oss likartade förhållanden, då icke
så sällan utmärkte författare varit i
saknad af sitt dagliga bröd, under
det att publiken med största
begärlighet, ja med förtjusning, mottagit
j deras skrifter. Den skenbara mot-
sägelse, som ligger i ett allmänt
utbredt litterärt intresse å ena sidan
och utmärkte och omtyckte
författares yttre torftiga läge å den andra
är en för ingen tid fremmande
företeelse och kan väl understundom ha
sin grund i tillfälliga omständigheter.
Dock betingades den i Rom mer än
annorstädes af den inre upplösning,
hvari hela det sedliga lifvet befann
sig, samt af den allmänna osäkerhet
och deraf alstrad egoism och
materialism, som en ohämmad despotism
ständigt medför.
Man har ofta frågat sig om icke
författareyrket medförde en bestämd
inkomst. De sparsamma
hänsyftningar, som i detta afseende
förekomma, tyckas dock sätta utom allt
tvifvel antagandet att förläggarne
vanligtvis betalade ett
författarehonora-rium. Denna sak göres redan i och
för sig sannolik, då vi betänka den
hunger efter nytt, hvaraf, som det
vill synas, publiken ständigt jagades,
och den deraf föranledda ifver, med
hvilken förläggarne i sin tur hos
omtyckte författare anhålla om nya
arbeten. Så har Qvintilianus till sitt
stora arbete om vältalighetens theori
bifogat ett kort företal till sin
förläggare, deri han säger att det varit
hans afsigt att ännu någon tid
öfver-arbeta sitt verk, men att ban,
förmådd af förläggarens försäkringar om
det lifliga intresse, hvarmed
publi-i ken afvaktade detsamma, beslutit
gifva vika för hans enträgna böner och
öfverlemna det åt ofientligheten. Till
sist lägger han sin förläggare på hjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
