Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■378
Framspira nmrgrönskransar, liksom
bäckar.
Som bölja, gröna, mellan dunkla häckar.
När jag i skuggan utaf dessa kransar
Ditt anlet skådar, mera blekt än förr,
En lysning, rysligt ljuf, sig slingrar
genom
Hvar åder. Ty din blekhet ter sig liksom
I tysta, månbelysta nätters glans
De snöomhöljda fältens, hvilka binda
Ett verldshafs oro uti osedt djup.
Du ofta uppträdt nu med dessa drag:
Och liksom förr hvar gång jag känt igen
Dig äfven uti dem, fastän de närma
Sig städse mer en annans, den jag än
Ej känna lärt, men som jag nog får tid
Att skåda närmare — med brustet öga.
Ty dessa drag du lånat af din fader,
Af döden, kanske för att tidigt göra
Med honom mig förtrolig. Fåfäng
j Din omsorg är likväl. Han re’n med sor-
gen
Sändt helsningar till mig, och jag
Mig vant vid tanken att få gästa honom.
Han måste vara god; du dock den enda
i Ibland hans barn ju är, som brås på
honom.
Men kläd dig hellre dock, som fordom,
åter
Uti din moders, lifvets, sköna hamn.
Den skymtar än, ej bortskymd fullt utaf
Din faders allvarsfulla blickar, fram.
Låt henne obeslöjad stiga upp,
| I all sin ljnfhets himmelska behag;
Om också, när lion bryter fram med magt,
Till mig sin tillflygt döden måste taga,
Och genom honom jag dig skådar sist.
Obestridligen är denna elegiska
dikt lika originelt tänkt som i
hänseende till formen varmt och lyckligt
. utförd.
Bland nyare stycken vilja vi ännti
fästa läsarens uppmärksamhet vid de
tvenne vackra tidsbilderna "Vid åter-
komsten till Helsingfors", samt "Till
parlamentsledamoten Milner Gibson",
begge syftande på betydelsefulla
tid-punker i Finlands nyaste, historia och
med dem värda att icke
förglömmas. Vid sidan af dessa och andra
dikter af fosterländskt syfte förefalla
deremot "Sprengtporten på eouren"
nog matt och dmikel samt t. ex.
"Höstens segervinning" alldeles öfver
höfvan klenmodig och tröstlös. — En
annan, högeligen förträfflig dikt
hvälfver sig kring ett faktum, hvilket
redan i åratal upprört och ännu
ständigt upprör hvarje fosterländskt
sinne — Wasa-namnets tillintetgörelse.
Med lågande harm och i en tonart,
som här och der mycket påminner
om Byron’8, besjunger författaren i
stycket ’ Vårt helgerån" detta
sorgliga exempel på huruledes "en nation
missfirmat minnets kraf." De
tvenne första, något inbundna verserna
äro egnade åt minnet af den
oförgätlige tempelbrännaren Herostratus och
jemte honom åt de härjningar, för
hvilka Österbottens kuster voro
utsatta under kriget 1854. "Men",
fortfar författaren, med i hvarje vers
alltmer stigande värma och kraft:
Sig Britten nöjer här med mindre ära:
Ilan öfvar jättestyrka mot hvar skuta
Och för utrotningskrig mot beck och tjära.
Han ej begär att efterverlden muta
Med stora dåd, som ännu väcka häpnad,
Då mot våidsverkaren man störtar väpnad.
Men, fromme Britt, om hedningens
exetn-pel
Ej hos dig eldar högre ärelystnad,
• Följ våra föredömen! Vi ej tempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
