- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
381

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■381

Politisk iterltlick.

Ven 8 Juni.

Under de fyra senaste veckorna har ett
jemförelsevis större lugn rådt i Europa,
ocli äfven det upprörande krig, som förts
i Norden, har nu, åtminstone på en tid,
afstannat. Det är numera diplomatin, som
Slagit sig att bilägga denna liksom så
många andra tvistigheter, utan att den likväl
hittills deri fullkomligen lyckats eller
kunnat undanrödja alla de farhågor för en
allmännare brytning, som ännu förefinnas.
Det vore att hoppas, att den äfven denna
gång kunde fullgöra detta sitt åtagna verk,
utan att det dock skulle ske alltför mycket
på bekostnad af det lilla, men
hjeltemodi-ga Danmark.

Redan samma dag, den 9 Maj, då vi
nedskrefvö vår senaste redogörelse,
genom-drefa på konferensen i London ett
vapenstillestånd, som väl icke för Danmark var
särdeles fördelaktigt, men likväl lemnade
det ett kort andrum. Vilkoren voro, att
hvar och en af de stridande skulle behålla
det land ocli de positioner, de för
ögonblicket innehade, men icke få förstärka
dem eller besätta dem med en större
truppmassa. Danmark tvangs derjemte genom
de neutrales hotelser att afstå från
bloka-den af de preussiska östersjöhamnarne, en
sak som det i det längsta motsatte, sig, för
att så ha någon ersättning för största
delen af Jutland, som genom detta fördrag
fallit i fiendens våld. Preussarne hade
nemligen kort före vapenhvilan skyndat sig
att besätta hela denna provins ända till
Liimfjorden och der utskrifvit starka
krigs-kontributioner både in ncUwa ocli i
penningar. Förhoppningarne att dessa i vår
tid oväntade utpressningar skulle upphöra
med sjelfva vapenhvilan visade sig snart,
tyvärr, ej vara grundade, ty konferensen
hade endast stadgat att inga nya sådana
tör framtiden finge ntskrifvas, men
deremot ej kunnat förmå de tyska
stormakterna till något uttryckligt löfte att upphöra

med indrifvandet af de redan utskrifna.
De preussiske generalerne och soldatesken,
som under hela detta krig visat en råhet,
den man ingalunda väntat sig hos ett folk,
som likväl vågar kalla sig ett af nutidens
mest upplysta, fordrade också efter
vapen-livilans afslutande nya gärder, mest in
natura, af de olyckliga innevånarne och
plågade och trakasserade dem äfven på
annat mindre hedrande sätt. Klagomålen
deröfver föranledde den förklaring af
preussiska ministèren, att alla reqvisitioner,
sedan vapenhvilan inträdt, skulle ersättas i
penningar. De tyska bladen klaga
derjemte öfver en fortfarande motsträfvighet
hos befolkningen att gå de tyska
truppernas önskningar till mötes, en
motsträfvighet som dock i ett iiendtligt land borde
förefalla helt naturlig och som, ifall den
ej drifves alltför långt, ingalunda
berättigar inkräktarne att förgripa sig på
enskildes personer och egendom. Sjelfva ön
Als, som Danskarne uiide^-
vapenstilleståndet fingo behålla, gagnade dem nu likväl
ej mycket, ty de nödgades snart alldeles
utrymma den tillföljd af en svår tyfus, som
utbrutit på lasaretterna och der anställde
stora härjningar.

Nästan samtidigt med det en vapenlivila
på sådana vilkor afslöts i London,
utkämpades emellan Helgoland och Cuxhaven en
sjöstrid, som gjorde den danska marinen
stor heder och kastade en sista återglaus
af seger öfver dess vapen, innan de snart
kanske för alltid skulle nedläggas.
Österrike hade på de tyska nordsjöliamnarnes
enträgna böner utsändt en flotta med det
uppgifna ändamålet att skydda den tyska
handeln i Nordsjön, ehuru Danmarks
närmaste vänner, England och Sverige, med
skäl misstänkte, att denna österrikiska
e-skader möjligtvis ernade insegla äfven i
Östersjön och der, förenad med den
preussiska, bryta, Danmarks öfvermakt till sjös
och dymedelst tvinga detsamma till fred.
Både England och Sverige hade derföre
gjort hvar sin eskader segelfärdig, ocli det
förras reklamationer förmådde troligtvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free