Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■404
sig i hans qvinnoanleten ocli bildar
dissonans med templets allvar, att. ej
en effeklerad attityd sårar den
rådande känslan som är naivt
hängif-ven, eller att ej en förförisk
ljusreflex kommer stjernan med de tre
ringarne att rodna. Det är
hemligheten i Hippolyte Flandrins konst, att
han är i harmoni med den
ifrågavarande stämningen så, sotn ingen
varit det. sedan målarekonsten utträdde
ur klostercellen. Han rensar derföre
bibelscenerna från den prakt,
hvarmed senare italienske målare
begynte att utstyra dem. Vid Magenias
tillbedjan, der Venetianarne icke
un-derläto att kringströ alla Levantens
kostbarheter, återför ban drägterna
och omgifningen till historisk
enkelhet. Magernas kostym är hvit, men
derjemte hvad den bör vara, en
ringa bisak som icke döljer djupet af
den ödmjukelse. hvarmed de falla
ned för verldsfurstens fot. Utanför
det öppna skjulet tränger sig en mängd
af landtfolk, hos hvilka känslan
sprider sig i de mest olik toner.
Mod denna förändring i det
religiösa måleriet sammanhänger
naturligen, att Flandrin riktar allt intresse
på gestalten. Han eftersträfvat- ej
illusionen af verkliga historiska
situationer med djupa perspektiver och
ögoniorvillande bisaker, men ban
ersätter illusionen, dels med de
haltfulla symbolerna, dels genom
intensiteten i gestalternas uttryck. I den
skola han gick, lärde ban kanna par
coeur antikens ädla former. David
hade åtenfpplifvat dem i en romersk
heroisk anda, lians lärjunge Ingres j
gaf dem den grekiska naturens
harmoni och lugn, och Flandrin
öfversatte dem i kristlig anda. Deraf dou !
erinring om antika motiver, som
å-terkommer till exempel vid
’"Frälsarens inlås i Jerusalem." I
öfverens-stämmelse med sin riktning alt låta
traditionerna gälla, bibehåller han de
antika kostymer som vid kristna
konstens upprinnelse gåfvos bibelns
personligheter. Genomträngda af elt
lugnt allvar, som är på engång
deras och konstnärens, och röjer sig i
den minsta åtbörd såväl som i ilen
enkla draperingen, i det stora
breda utförandet, framskrida lärjungarne
långsamt likt presterna i ett hellenisk! 1
festtåg; framom och på sidan
knäböja qvinnor och barn; men palmqvi- ;
starne i deras händer och del
innerliga, bekymmeifulla, som ur
lärjungarnes anleten och deras
omtöckna-de blickar talar starkt såsom hos [
dem, hvilka gå elt stort men dunkelt
öde lill mötes, de äro drag ur en
annan andeverld än antikens. Svårig- 1
heten i detta stycke, hvilket
uppenbarligen är de båda bildel-räckornas ;
krona såsom det är den enas
slut-punkt, är Frälsaren ridande på den
hvita åsninnan. Disproportionen fick
icke döljas, ty deri ligger ju
evangeliets mening, men för målaren låg
i denna situation det löjliga lika
nära som det sublima. Sedan derföre
åt kroppen gifvits en majestätisk
hållning, samlar han sin kraft, för alt
draga åskådarens öga till anletel,
som är mildt, och till lians blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
