Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■36
Virgilii sida af Charon forslas öfver
Acheron, eller de hit och dit
kastade dels döda och dels döende
kroppar, som bilda förgrunden till
massakern, vittna om en egendomlighet
hos konstnären, hvilken man med
skäl betecknat som feberaktighet.
Den ger dt kompositionen något
godtyckligt, den kommer honom alt
våldföra det kroppsliga sammanhanget,
att göra fel emot de enklaste
anatomiska läror. Emellertid må man
ak-; ta sig att för hastigt bedöma
Dela-|l croix som en besinningslös
improvi-, satör. Han har mer än någon tror
, kalkylerat effekterna och korrigerat
dragen. Sjelf har han i en artikel i
Revue des deux Mondes indirekte
pro-l testerat emot beskyllningen. "De
stora snillena", säger han, "hafva sällan
improviserat. Om man någongång i
vackra verk varsnar dessa partier der
uppfattningen, sammanställningen oeh
utförandet gått i ett drag, så äro
dessa ställen få äfven hos de
privilegierade männen. Hvad! alt
improvisera, som är att på engång utkasta
oeh fullända, alt i ett andedrag
tillfredsställa inbillningskraften och
reflexionen, det vore ju alt en dödlig
skulle fala gudars språk i
hvardagslag! Nej, känner man väl hvilka
’ alla ressurser snillet har att dölja
sina ansträngningar? Hvem kan tälja
hvad det eller det utmärkta partiet
kostat mästaren?"
På hvad sätt förklara motsägelsen
mellan sådana principer och sådana
j v-erk? Jag tror den löser sig blott
inan ger sig ro at| dröja ett ögon-
blick längre än vanligt inför de
nämnda taflorna. Vanligen när man
analyserar ett verk, sker det genom att
tänka bort färgen och sedan tillse
huru de skilda partierna i ämnet äro
grupperade till en enhet. Men
denna metod är här icke tillåtlig, ty
konstnären har sjelf icke
komponerat i former utan i färgtoner. Afser
man från de senare, så är enheten i
hans verk försvunnen, kompositionen
sönderfaller i osammanhängande
partier, och häftigheten i åtbörderna gör
intet intryck. Delacroix’1 verk hafva
aldrig kunnat ålerges i gravyr, ty
färgen är själen och lifvet hos dem.
I "Dante och Virgilius" är ämnet
det hemska i en situation, der
skalden befiner sig ensam lefvande ibland
döde, och denna känsla
åstadkommes mästerligt genom den
besynnerliga farg, som föremålen erhålla i
den verkligen infernaliska dagern.
Under inflytelsen af denna dager blir
skaldens gröna kåpa askgrå, den röda
hättan öfver hans hufvud blir
gråbrun och vattnet antar en dyster
hvitaktig färg. Luften bakom är
fylld af rök genombruten af röda
lågor. Betraktad på detta sätt finnes
der en känslans enhet, som griper en
med öfverväldigande kraft.
Likaledes har ban i Massakern uttryckt det
förskräckliga och i Odaliskerna det
varma, vällustigt vegetativa i de
orientaliska qvinnornas lif.
Jag vill tillåta mig ännu eft
exempel, enär det kan tjena till att
åskådliggöra den himmelsvida skilnaden
emellan honom och Hippolyte Flan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
