Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■414
glad, när (ingen omslutas af en
guldgul grundlon, blir förstämd såsnart
molnen täcka solen oeh kasta gråa
toner öfver jorden. Den förra arten
af känsla är mera ett stående, i
kroppens och anletets hållning utprägladt
uttryck och återges derföre
förnämligast genom teckningen. I denna
senare region deremot är punkten,
der deri yttre verldens färgtoner
vibre-’ rande återljuda hos menniskan, och
hvarest följaktligen orsaken bör
sökas att den blåa och gråa färgen
verkar kyligt eller svalt, den gula
lifvande, den gröna värmande, den
röda eldands. Här i nyckernas,
lidelsernas, de angenäma, de vemodiga,
de svärmande stämningarnes region
var rätta tillhållet för romantiken,
hvars böjelse för färgsymbolik är
be-| kant från gammalt och fortlefver i
färgläggningen af vapensköldar,
flaggor och dylikt.
Kännedomen af denna färgernas
inflytelse på menniskolynnet såväl som
af deras inbördes förhållanden var
hvad Delacroix hade af naturen eller
sökte genom studier och eftertanke.
Huru de ömsesidigt understöda eller
dämpa hvarandra, huru reflexen från
ett näraslående, föremål förändrar en
lokalton, och huru de samverka för
att åstadkomma ett helt af
färgförhållanden, äro de lärdomar ban
igenom sina verk öfverlålit
åtkommande generationer. Han är häri det
nittonde århundradets lärare, om han
! icke, tillföljd af de antydda
bristfäl-: ligheterna, kan kallas dess mästare.
Han har erinrat om att menniskan,
eller individen öfverhufvud, icke må
isolera sig i en förmäten afslutenhet, I
utan fastmer erkänna att, liksom hon i
hvarje ögonblick i sitt känslolif känner
återskallet af den yttre verldens infly- !{
telser, så bör hon ock uppfattas ocli
åskådas blott som en, genom
egande färger och former, mer eller min- ’
dre betydelsefull ingrediens i en
situation, hvars hufvudsak är
ensemblen, helheten, känslostämningen.
Detta åskådningssätt, som Holländarne
engång förstodo att göra gällande,
men blott i interiören, oeh som den
moderna konsten sedan utvecklade i
landskapsmålningen, detta har
Delacroix upphöjt till en princip äfven för
den historiska målningen, för
måle-riet öfverhufvud. Jag skall icke
förlora mig i betraktelser i hvad mån
han dermed motsvarar vårt tidehvarfs
demokratiska lynne, enligt hvilket
folkens känslostämning mer och mer
blir den dominerande kraften i en
historisk situation; det vore kanske
att öfverdrifva hans betydelse; men i
deremot låter det säga sig utan
öfverdrift, att det väsendtligen är ge- ||
nom att tillegna sig de eröfringar
Delacroix gjort, som den franska !
konsten rest sig öfver alla samtida j
skolor, och Paris i viss mån blifvit
hvad Florens, Venedig, Rom en tid I
voro, nemligen målarekonstens härd.
Jag har i det föregående
namngifvit blott en del af hans verk.
Många storartade stafflibilder skulle ännu
återstå, såsom Hamlet inför
dödgräfvare|! (eges af Cottier), Don Juans i
skeppsbrott, Fanatikerna i Tanger, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
