Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lian har med mindre fintlighet
; och styrka begagnat sig deraf än
hans förebild; men det är hans
känsla som närmar honom till mästaren
och detta i en så hög grad, att man
icke är säker om ban ej i denna
punkt öfverträffat honom.
Nathaniel» person är således
Coo-pers egen poetiska själs spegelbild.
Uti de romaner der han icke
förekommer, finnas otvifvelaktigt
förtjenster af underordnad rang, hvilka dock
äro verkliga förtjenster; men de
blifva ofta tröttande genom handlingens
ytterst minutiösa utveckling. Uti den
amerikanske Robinson, Sjölejonen, m.
fl. fängslas intresset blott af de deri
beskrifna resorna och äfventyren, som
utgöra fullkomligt trogna skildringar
af behörigen konstaterade verkliga
tilldragelser. Stilen är så logisk och
så regelrätt att deri utestänger hvarje
1 högstämd vändning eller försök af
författaren att meddela läsaren sin
egen rörda stämning.
Likväl måste erkännas att rörelsen
på flere ställen meddelar sig just
der-; igenom, att den icke gör några
for-sök dertill, och ej heller i
högtraf-’ vande ord söker att återgifva
scenens storhet. I detta afseende
kän-; ner jag ingenting ypperligare än
mål-i ningen af polarhafven, uti det
kapitel der de begge skonarne Sjölejonen
lemna skälarnes ö, för att midt bland
drifis och oändliga isfält söka sig
en genomfart. Intrycket af kölden,
tviflet, mörkret, faran och
ödsligheten öfverväldiga!- en. Man tycker
sig höra det döfva olycksbådande
braket af de isstycken mot hvilka
förstäfven stöter. Det är icke
längre en vanlig roman- eller theater-fara,
afsigtligt framhållen för att göra
effekt; det är en förutsedd och
angifven fara, men hvilken genom den
stora sannolikhet hvarmed den
skildras, öfverträffar läsarens förväntan
och blir för honom lika pinsam som
en i verkligheten inträffad händelse.
Det är genom sin stora måtta i
användandet af de litterära
ressurser-na, och genom den utomordentliga
riktighet hvarmed han begagnar
bilder och uttryck,* som Cooper sålunda
lyckas fängsla intresset. Uti
Satans-toe, en af sina bästa romaner,
skildrar han, under en egendomlig färd
på en is, ett plötsligt upptinande af
densamma, och lemnar här en af
sina bästa målningar, som verkligen
är gripande, emedan den, lack vare
dess trovärdighet och tydlighet, är
en bland de lättfattligaste. Dessa i
förrn af enkla berättelser framställda
skildringar, utgöra en af Coopers
starkaste sidor. Uti dem igenkänner
man öfverallt den noggranna
obser-vatorn, som sjelf gjort sig klar reda
för allting, både verkan och orsak,
detalj och det hela. Det är således
sanningens egen makt som deruti
fängslar läsarens intresse.
Författarens sätt att gå tillväga uti sina
skildringar liknar lugnet hos en spegel
sotn återgifver naturens storartade
kriser utan att tillägga dem någon
utstyrsel ur egen fatabur. Och jag
upprepar ännu en gång, att denna
enkla sanningskärlek är en stor egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
