- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
420

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■420

j| skap, (len vi hos oss, fruktar jag,
i| alltför litet förstå att uppfatta.

Men färgernas trohet utgör ännu
| ieke det sliöna, som är sanningens
högsta glans, och till hvilket
amerikanaren Cooper, i likhet med de
artisti-j ska folken på andra sidan oceanen,
känt sig mäktigt dragen. Ehuru
naturlig fiende till ullt hvad vi kalla
hög stil, liksom till den byronska
imitationen, hvilken han uppriktigt
begabbar, fordrar han dock högre
uttryck för det sanna, än den
positiva känslan hos hans landsmän. Uti
sina sjöromaner har han utförligt
skildrat den rastlösa äfventyrnreandan
hos spanarne efter nya verldar,
deras lugna kraft under den långa
resans oerhörda vådor, deras
besittningstagande af och bosättning i de
aflägsna öarnes förfärande enslighet»
Der har han äfven tecknat
sjöröfva-renes strider, korsarernas bedrifter,
samt den vaksamma försigtigheteu
hos deras naturliga fiender,
nationalegendomens beskyddare, samt ännu
ytterligare dessa nomadkolonisters
utomordentliga industriella
skicklighet, hvilka dels i sin nations namn,
dels af eget vinstbegär nedslagit sina
j bopålar på alla äfven dc mest
aflägsna och otillgängliga punkter. Bland
; isar likasåväl som på vulkaner
uppträda de öfverallt såsom segrare
öfver det vilda lifvet, ja tillochined
öfver naturen, äfven i dess mest
fruk-j tansvärda helgedomar.

Detta personifierande af den
amerikanska andan uti de sjöfarare dem
Cooper i sina romaner skildrar, är

redan i och för sig ett stort och väl
utfördt verk. Det är beundransvärdt
att läsa med hvilket tålamod och
förutseende, hvilken ihärdighet och
fintlighet de möta faran utan att
låta modet sjunka, och huru lugnt,
uii-dergifvet och hoppfullt, de
underkasta sig olyckan! Det vore omöjligt
att förneka att de ju icke äro
förposter, budbärare oeh missionärer
från ett stort eiviliseradt folk, som
här uppträder emot en barbarisk verld;
derföre står också Amerika uti en
nästan lika stor tacksamhetsskuld till |
Cooper som till Franklin och
Washington. Ty om desse store män |
genom stiftade visa lagar och
ärofulla vapenbragder, skapat Unionens
samhällsskick, så är det dock den
anspråkslöse författaren som, genom
det intresse hans af varm
fosterlandskänsla genomandude romaner
uppväckt, har spridt dess ära öfver land
och haf.

Men vi upprepa ännu en gång att
Coopers genius icke kunde
inskränka sin flygt inom de trånga gränsor- -I
na af den trovärdiga sanningens
område. Han kände trots sin vördnad
och kärlek för det samhälle han
tillhörde, en viss dragning till
enslighet och poetiskt svärmeri, samt en
varm, för hvarje sann konstnär egen
känsla för naturlig frihet. Detta öde- I
markernas underbara lugn, i hvars
sköte Förenta Staternas grundläggare ned- ;
slagit sina bopålar, grep houotn
tid-tals djupt, och mot sin vilja kände
han sig upplylld af en högstämd
sorg-senhet vid tanken på de eröfringar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free