Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
l sotn åkerbruk oeh handel gjort uppå
; dessa fordom obrukade och af
men-niskofjät sällan beträdda,
landsträckor. Och hvilket gripande intryck
måste icke dessa indianstammar hos
honom framkalla genom sina
upphöjda egenskaper, sin mäktiga instinkt,
sin djupa känsla, liksom genom sin
ursprungliga frihet på den
ursprungligen fria fädernejorden; ja skalden
måste stundom anlita alla
reflexionens förnuftsskäl, och hela sin
fosterländska känsla, för att icke
förbanna de hvites seger och icke begråta
de röde männens utrotande,
äfvensom plundringen af deras ärfda
egendom, skogen och gräsöknen, som
efterhand hemfalla under yxans och
; plogens härjningar.
En europeisk skald från denna tid
skulle icke tvekat att gråtande
"upp-hänga sin harpa i pilträden vid
elfvens strand" och förbanna
civilisationen och all den orättfärdighet
hvaraf den så olycksdigert begagnar sig
j| såsom medel för uppnåendet af sina
ändamål. Men en Amerikanare
må-!: ste draga i belänkande att
bränmär-ka denna orättvisa, som dock gifvit
upphof till hans folks makt och
egendomliga storhet. Cooper gömde
derföre sin smärta och sitt medlidande
inom sin egen barm, oeh då någon
oafhängig jägare i ett sådant
ögonblick genomströfvade prairien, antog
lian i Coopers fantasi bilden af den
gode, hängifne, oförderfvade, kloke och
oförsagde Nathaniel. Det är åt
honom som han meddelat sina känslor
oeh drömmar, sin enthusiastiska kär- !
j|
lek för enslighetens storhet, sin
trängtan efter det ursprungliga lifvets, den
naturliga religionens och den
fullkomliga frihetens ideal.
Och åt. denne i ödemarkernas
tjusning invigde hvite man vågade han
gifva vänner bland indianerna.
Mohikanen är äfven en storartad typ, och
då Cooper gjorde honom till de
hvite männens bundsförvandt och på sätt
och vis till en anhängare af
kristendomen, kunde han, utan att för djupt |
såra sin nations högmod, varmt föra
den indianska stammens talan. Han
har dessutom på ett mera
sannings-älskande och upplysande sätt än
Cha-teaubriand, som blott väckt- aningar
och förmodanden, låtit oss intränga
uti det vilda lifvets verklighet,
lika-såväl som uti dess poesi, dess
homeriska dygder, dess förfärande hjelte- ;
mod och sublima vildhet; och ro- j
manförfattarens lugna, men mäktiga i
stämma har kommit Amerika att ur
djupet af sitt samvete utbrista: "För
att kunna blifva, det vi nu äro,
hafva vi nödgats utrota en stor
menniskors och förhärja en storartad
natur."
Cooper, som genom Nathaniels mun
tilltalat oss, har icke qvarlemnat
några tvifvelsmål i detta afseende,
hvarföre frågan ock numera kan anses |j
afgjord. I hvarje ögonblick låter han
sin gamle filosof utbrista:
"Jag säger ingenting ondt hvarken
om er bildning, er konst eller edra
monumenter, er handel, er religion
eller edra prester. Allt detta är
tvifvelsutan skönt och godt; men här
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
