Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■422
| uti ödemarken bebor jag ett
herrli-j gare tempel än edra kyrkor; här
skådar jag mera storartade
minnesvår-1 dar än dem menniskohänder upprest;
, här fattar jag bättre än edra prester
det gudomliga, och fördömer ingen,
ty jag tror att den röde och hvite
mannen inför Gud äro lika. Jag är
lyckligare, mera oberoende och rik
än någon af eder, ty jag har färre
behof, bekymmer och plågor. Bland
vildarne finner jag flere vänner än
: fiender; och om de omgifva er med
ränker och försåt, så utöfva de blott
en sträng vedergällningsrätt för det
ni omringat och mördat dem likt
slagtboskap och beröfvat dem deras
medfödda jord."
Om också Cooper icke låter sin
. hjelte ordagrannt tala dessa ord, så
|j är hans mening dock så tydlig att
man ej kan misstaga sig derpå. Han,
jägaren, är för egen del icke någon
personlig fiende till dessa
fruktansvärda stammar, hvilka hota de hvites
I nybyggen i ödemarken. Det är
alltid blott för att beskydda eller
rädda någon vän af hans egen färg som
! han inlåter sig i fejd med
indianerna. Då han räddat alla dem, för
hvilka ban ansett sig nyttig, begifver
han sig af egen böjelse till
Pawnier-i na, för att hos dem åldras och dö.
I förbigående vilja vi anmärka, att
skildringen af den gamle jägarens
död är en af de vackraste vårt
år-| hundrade i litterärt afseende
fram-’ bragt.
Cooper har således anat och känt
att utöfver detta lifs verklighet och
materiella nytta, som utgör
Nord-Amerikas styrka, finnes någonting
mindre klokt, men mera ideelt än
plägseden, opinionen och
statsreligionen: nemligen den bildning, som med
andra medel, än kulor och eldvatten,
ii
genomtränger barbariet; andens och
icke svärdets eller demoralisationens
seger. Denna olycksdigra besittning,
förvärfvad genom svek, mord och
bedrägeri, har gripit hans hjerta med
ett djupt filosofiskt samvetsqval, och 1
trots den lugna arten af hans lynne |:
och talanger, har ban uppstämt
liksom en dödssång öfver de
kringspridda och stympade qarlefvorna af ,
de stora urskogarnes fallne beherr- 1
skare. Dessa utbrott af beundran och
sorg hafva ingifvit honom hans skö- [
naste dikter; och det är i detta
afseende ban mest afvikit från Walter
Scott, hvars opartiska lugn mindre
oförskräckt och vida oftare förnekat
sig. Scott är emellertid en ädel
skald, som begråter,-också ban,
Skottlands flydda, ärorika dagar; men den
hymn han sjunger (och den han utan
gensägelse sjunger bättre) har
miu-dre omfång. Han begråter en
försvinnande nationalitet, en förlorad ;
statsmakt och isynnerhet den
bortdöende adeln. Det som Cooper åter
begråter och besjunger är en ädel
utrotad stam, en förhärjad sublim
natur; det är naturen det är menniskan, i
Vi sakna närmare detaljer om
Coo-pers lif. Det har förflutit utan stora
tilldragelser, säger man. Hans familj
härstammar från England, och
utflyttade år 1769 lill Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
