Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■423
James Fenimore Cooper föddes år
1789 i Burlington vid Delawarefloden,
i staden New-York. Vid tretton års
ålder sattes han i skola, uti
New-Haven. Sexton år gammal ingick
han vid marinen, men tvangs af sin
helsa att efter några resor öfvergifva
denna bana. Ar 1810 drog ban sig
tillbaka till Cooperstown, en af hans
fader grundlagd stad, der ban endast
; sysselsatte sig med litteratur. Han
i gjorde flere resor i ändamål att
förskaffa sig nödiga materialier härtill,
och beklädde från 1826 till 1829 i
Lyon en konsulstjenst för Förenta
Staterna. Vid trettiotvå års ålder
utgaf han sitt första arbete. Han
af-| led år 1851 i Cooperstown.
Alla äro ense om att Coopers lif
förflutit lyckligt, flärdfritt och vist, i
öfverensstämmelse med hans
karakter, den vi kunna bedöma icke
alle-; nast efter den anda som genomgår
lians romaner, utan äfven af hans
"Reseintryck." Dessa, som äro
sam-: manfattade uti ganska korta bref
eller anteckningar från Paris, Rom,
t Italien, Tyskland och England,
utgöra oändligt dyrbara
dokumentet-: för alla Coopers beundrare. Man
förstår, vördar och älskar honom uti
dessa nyktra, sammanträngda
betraktelser, der han med en orubblig fond
af sundt förstånd bedömer
förhållanden och personer, medan hans
konstnärliga instinkt moraliskt låter
hän-I föra sig af den gamla verldens
många lockelser och under. Denna
motsägelse tyckes uppelda den
amerikanske romanförfattarens lif och för-
måga utan att bereda honom någon
egentlig inre strid. Han hänföres af ;j
det florentinska lifvets lättjefulla be- ,
behag, dess rika yppighet oc.h
filosofiska fördragsamhet., utan att derföre
ett ögonblick upphöra att vörda och
uppskatta de demokratiska
grundsatsernas enkelhet och stränghet, hvilka
påtryckt honom sitt outplånliga
insegel. Det oaktadt ger ban
esomoftast på ett eller annat sätt luft åt sin
andes kritiska känsla af oberoende.
"Jag har någongång", säger han !
vid betraktandet af domkyrkan i Liit- !
ti ch, inom mig känt den önskan, att
jag hade blifvit uppfostrad i den
ka-tholska religionen; jag hade då
kanske kunnat förena religionens poesi
med dess sedliga grundsatser. Äro
de ovilkorligen oförenliga med
hvarandra? Är menniskan verkligen i
besittning af så mycken filosofi att
hon utan allt bistånd af inbillningen
kan uppfatta sanningen i dess höga
renhet? — — — Hvarföre har man
mångenstädes förkastat korsets heliga
sinnebild, och andra
tempelprydnader, de rika skrudarne och de
fromma sångerna?"
"Jag tror att hvarje Amerikanare
som någongång besökt Europa,
ovilkorligen måste inse huru otillräckligt
antalet af religiösa monumentet- är
uti Förenta Staterna. Fromma
spekulationer hafva visserligen hos oss
upprest ett stort antal kyrkor, men
vid deras fördelande har man för det
mesta afsett grundläggarnes egen
beqvämlighet, eller deras enskilda
godtfinnande, utan afseende på det verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>