Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■429
let står öfver kopian. Likväl är man
i dag mera akickliy än Cooper
väldet i sitt eget fack; man har trängt
djupare in i ödemarkerna, sett mera
och är längre kommen i konsten att
berätta, hvilken i Amerika blifvit ett
föremål för en verklig täflan. Men
trots alla bemödanden är man
härvid dock icke längre sig sjelf, och
framförallt är man icke cn Cooper.
Man utvecklar mera lif oeh
brådstör-tar den dramatiska bandlingen, men
just härigenom göra dessa arbeten ej
mer samma intryck, fängsla icke i
samma grad intresset oeh lyckas icke
alt så öfvertygande tala till läsarens
fantasi; man saknar i dem denna
rika grufva af frisk sanning, af andens
och formens renhet, liksom å andra
sidan dennna egendomlighet af ett
rikt och sundt snille, hvilken ingen
förmår på sig utifrån inympa.
Ur skådespelet "Från Flemings
Dagar", af gl.
Tredje Aktens Aiulra Tablå.
Personer:
Klas Fleming.
Ebba Stenbock.
I’nu Märtha, en aflägsen slägting till Ebba
Stenbock.
Ktt sändebud 1’bå.n IIeiitig Kahl.
Klas Flemings Hofmästare.
Två fÅngab. Vakt.
Händelsen föregår 1597 under vårvintern
i limola. Dekoration: en rymlig stuga.
FÖRSTA SCENEN.
EBBA STENBOCK, FRU MÄRTHA
(inträda från höger.)
Ebba Stenbock.
Utaf hofmästare allt det der du hört?
Fru Martha.
Ja, bästa Ebba.
Ebba Stenbock.
Det var mycket ledsamt;
Ej jag om Johan något sådant trodde.
Fru Märtha.
En liten bagatell, ej något annat
Är alltihop. Ja, kanske ren en månad
Har kylt passionen i hans varma sinne.
Ebba Stenbock.
Och hon den arma —
Fri; Märtha.
Ah, kantänka hon!
En bondes dotter, hon kan endast
smickras
Af Johans låga, och när hon glöms bort,
Kanhända går hon några korta dagar
Och hänger läpp och sjunger sorgsna visor;
Men sedan blir hon lugn ocli trallar åter
Som förr med Matts och Pehr, och gifter
sig
Till slut med den, som eger flere getter.
Ebba Stenbock.
Du blifvit fostrad upp i adelns salar
Och stolta tänkesätt med modersmjölken
Du supit in. Du känner icke, du.
Det lif, som lefs i bondens låga koja.
Det hjertas slag, som ylleduken höljer.
Fru Märtha.
Rätt skönt i sanning! Kanske önskar du
Att Johan gifte sig med denna flicka?
Man har ju sett en konung välja brud
Ur bondens stuga.
Ebba Stenbock.
Du föl-står mig ej.
Jag vet den gräns försynens vishet drog
Emellan adeln och den lägre klassen,
Som odlar jorden. Högre är det värf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
