Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■66
lande som trots någon af Watteaus
i mest utmärkta grupper, satt uti
toner, kunde vara. På samma sätt äro
scenerna på slottet Chenonceaux, uti
andra akten, underbart tilldragande
och berusande genom det lif och den
vällustiga doft hvaraf de
genomandas — innan slutligen dramens
tragiska element uppreser sitt hufvud.
Emellertid äro nu tre fjerdedelar af
dessa begge akter genom
nödvändighetens kraf uteslutna, om ej för
annat, så åtminstone af undseende för
de spelande. Uti ingen annan opera
den jag känner, är kören så
obarm-hertigt öfveransträngd som i denna,
der den icke blott ur minnet nödgas
j| sjunga en den svåraste musik, som
någonsin blifvit komponerad, utan
äfven måste taga verksam del
utisjelf-f va spelet — onekligen är
ifrågavarande musik den mest konstiga som
skrifvits, åtminstone innan liichard
Wagners själamördande tonmassor
sågo dagens ljus.
Vår afsigt är endast att framhålla
några karakteristiska drag, icke att
fl steg for steg följa utvecklingen af
denna herrliga historisk-musikaliska
dram, så my cket mindre som den
redan blifvit nästan lika allmänt bekant
i verlden som någonsin något af
Shakspeares odödliga mästerverk. Dess
fullkomligt fransyska färgton, vilja
vi dock ännu litet närmare
skärskåda. Kammar.scenen emellan Raoul
och Valentine i fjerde akten, hvilken
inan aldrig kan minnas utan att egna
en tacksam tanke åt Mario och Grisi,
är oaktadt sin öfverväldigande styrka
lika sannt nationel, som den herrliga
tragiska taflan, Hertigens af Guise
mord, af Paul Delaroche. — Femte
akten, ehuru den mest anspråksfulla,
är likväl den svagaste punkten i
lic-la arbetet: fallet är att Meyerbeer, j|
med undantag af "Robert", alltid
mattas emot slutet, sedan tjusningen nått
sin höjd. Femte akten uti Profeten ;
med den förtviflade modrens bravura,
saml. sången vid slut-orgien à la
Sar-danapalus, äro nära nog löjliga uti
sin svaghet; den sistnämnda sången
är eljest, inom parenthes sagdt, ton
för ton samma thema som den
bekanta ’’Paddy C ar ey \ hvars
"Kinder, lika präktig röd potates",
länge utgjort alla Dubliner-gossars !
och flickors älsklingsvisa. — Deri ce- j
lebra trion for en röst och tvenne
flöjter, som afslutar Meyerbeers Etoile
du Nord och som blifvit komponerad
för Jenny Linds flöjllika stämma, är
likaså en meningslös grannlåt. Hela
sista akten af operan Le Pardon de
Ploërmel, der den vansinniga flickan,
som sedan midnatt legat sanslös,
plötsligt föres i dagsljuset samt
uppvaknar och återvinner sitt förstånd för
att genast gifta sig, under
afsjungau-det af en psalm, och öfverskuggad
af en färdigberedd ilironhimmel, är
en komposition af så ytterst
meningslöst innehåll, att den för alltid
skulle störtat en mindre mäktig komposi- j
tör än Meyerbeer, oaktadt all sin
oöfverträffliga svaghet, dock i sjelfva
verket var.
Denna blandning afstyrka och svag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
