- Project Runeberg -  Litterär Tidskrift utgifven i Helsingfors / 1864 N:o 1 - 12 /
440

(1863-1865)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■440

het kan icke vara fullkomligare, uti
all siu ofullkomlighet, än den visar
sig uti och genom denne osäkre,
ärelystne, lycklige, lågsinnade och
fri-kostige mans artistiska historia.

Af alla dem sotn uti dramatisk
musik vunnit ett högre rykte var
Mey-| erbeer den, hvilken hyste den
stör-: sta ängslan, liksom den största
osäkerheten rörande framgången af sina
arbeten, och det i trots af den
gi-’ gantiska kännedom ban egde om
frambringandet af all slags scenisk
effekt. Hans operor voro icke så
mycket skrifna, som icke mera bit
för bit sammanjemkade, allt under
det repetitionerna pågingo. Om en
maskinist, klädd i pappersmössa,
1 gick öfver scenen och råkade fälla
något vanvördigt yttrande om den
eller den aktens eller scenens stora
längd, spratt kompositören till,
bleknade och höll ifriga rådslag om
saken, och var redo att med en
ödmjukhet, som var motbjudande,
rätta sig efter mannens i
pappersmössan tycke, ehuru ban kort förut
varit döf för alla böner från de
spelandes sida om äfven de obetydligaste
! eftergifter. Han var i sjelfva verket
oviss om hvad som skulle göra den
största effekten, eller hvar den borde
j anbringas, och fortfor derföre
oupphörligt att försöka och passa, och
likt fogeln som bygger sitt bo, satte
han hit ett, strå, dit en ulltapp, hit
en trädbit, dit en sten, tills ban
slutligen hade upprest icke så mycket
ett bo, som ieke snarare en
byggnad för ett musikaliskt drama.

Ilan lemnade ingen sten liggande
eller oförsökt för att förhjelpa sig,
eller rättare sagdt, tvinga sig till
framgång. Man kan med skäl
ifrågasätta huruvida någonsin en så
talangfull konstnär med så oöfverträffligt i
tålamod användt alla smickrets oeh j;
inställsamhetens hjelpmedel för
vinnande af sina syften, som han. Ilan |j
förberedde sina operors första emot- j
tagande med att till höger oeh
venster utströ penningar, med en ängs- |j
lig förtänksamhet, hvilken verkligen
är motbjudande att tänka på, och
med ett slöseri som hade varit
omöjligt för en mindre rik man än ban. I
Ingen antichambre var honom för
o-betydlig, att han icke beredvilligt der J
skulle väntat, förutsatt nemligen att |1
egaren egde minsta skymt af infly- I
tände på pressen eller publiken. Han ,
delade Sir Robert Walpoles tanke,
att hvarje menniska har sitt pris, och |
fortfor derföre att försöka och åter |
försöka hvarje upptänkligt medel att
vinna dem han ansåg kunna bereda I
framgång åt hans arbeten, allt
under en ihärdighet, för hvilket det i |
sanning var förödmjukande att blifva .
ett föremål. Boulevard des Italiens,
detta franska Rialto för musikaliska
rykten, öfverflödade af berättelser om
hans åtgöranden i flera månaders tid,
innan hans operor, efter mycken
vedermöda, sågo dagens ljus. Ryktet
visste omtala, att Meyerbeer ett år
hade uppköpt alla theater-orglur, för ;
att hindra det den nya orgel-effek- j:
ten uti en hans opera skulle
förekommas af någon annan. Senare ;;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litidskr/1864/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free