Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■447
brukade jernvapen och ännu mindre
att Etruskerna äfven hade sådana,
hvilket A. O. F. tager för gifvet,
men hvarom Plinius icke nämner ett
ord.
Det är i allmänhet ett stort
misstag i Ethnografien, och hvarom A.
O. F. icke är ensam, då man från
va]inen hos ett af forntidens folk vill
sluta till att ett annat dermed
samtidigt, haft samma slags vapen. Man
besinnar icke dels att
kommunikatio-I nerna folken emellan voro
ojemförligt långsammare och trögare då än
nu, dels att folken, just derföre,
genom deras mer isolerade läge, mer
än nu hängde fast vid gamla bruk.
j| Ju mindre bildad, desto trier
konservativ.
Men vidare i texten: "och det
o-1 aktadt tvekar icke Nilsson att
tillskrifva Carthaginenserna bruket af
bronssvärd vid en så sen tidpunkt
som slaget vid Cannae." Nej, i
sanning, jag tvekar icke, dels derföre
alt jag ej tror mig billigtvis kunna
förneka ett faktum, som uppgifves af
en trovärdig inan, att bronssvärd
verkligen blifvit funna på slagfältet vid
Cannæ, déls derföre att jag ej kan
föreställa mig att ombyte af vapen
skett på en gång ens hos ett och
samma folk, ännu mindre alt olika folk
haft samma slags vapen, derföre att
de voro samtidiga. Tvärtom är det
min på fakta grundade öfvertygelse
att sådant ombyte alltid skett ytterst
långsamt från sten till brons och
derifrån till jern, hvilket sistnämnda blott
ytterst långsamt förmått uttränga
bruket af de förra. — Utom redan
anförda bevis kan jag åberopa att midt
under den förmodade jernåldern, se
vi att stenvapen ännu blifvit
begagnade t. ex. i slaget vid Hastings 1066;
äfvenså under vikingatiden på
hällristningarna i Bohus-län se vi
stundom samma krigare väpnad med
svärd af någon mefall och klubbor
af sten. Brist på eftertanka och
förmåga att sätta sig in i den gamla
tidens alla förhållanden, och fatta dess
olikhet med nutidens, liar vållat
mycken oreda i fornsakernas studium.
Det är från detta misstag om en
hastig och total förändring, som flera
isynnerhet Tyska lärda ej vilja
antaga indelningen i de tre bekanta
åldrarna. Också kan den ej
rimligtvis antagas utan antagande af den
förklaring som deröfver blifvit gifven.
(Jemf. "Bronsåldern" s. 55, 56 och
ytterligare 144.)
Vidare är A. O. F. särdeles
ogun-stig mot mig derföre, alt jag antagit
att phoeniciska kolonier funnits äfven
vid vestkusten af Norge. Han
menar att inga andra detaljer om
fenicernas fisken äro bekanta än —
några stympade ställen af mina
uppgifter, som han anfört. Äfven häri
misstager han sig. För att ej blifva
alltför vidlöftig, torde jag få hänvisa den i
bildade läsaren lill de åtskilliga bruk,
som förekomma på Norges vestkust
och som beskrifvas i mitt arbete. Uti
förordet till det sednast utkomna 3:e
häftet erinras om hvarifrån de
härleda sig och huru de kommit hit till
vår nord.— I anledning deraf att A.
O. F. söker inbilla sina läsare att jag
ej har mig bekant ett, som han
säger, så allmänt kändt faktum
attbrons-fynd i Norge höra till de största
sällsyntheter, kan jag ha nöjet
underrätta hr A. O. F. att jag har till hands
en af min numera aflidne vän
Professorn P. A. Munch för två år
sedan ritad karta öfver Norge, der alla
ställen hvarest bronssaker dittills
blifvit funna, äro utsatta med röd färg.
Dessa äro icke så få som A. O. F.
synes föreställa sig; men om de
också vore färre, torde livar och en
annan än A. O. F. lätt kunna fatta att I
en och annan koloni af fiskare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
