Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■476
gärder kunna vi ännu foga ett
medgifvande gjordt af landets förnämsta
litterära institution — flamländskans
upptagande inom den kungliga
belgiska akademins förhandlingar.
No-let de Brauwere var den förste som
här föredrog ett af honom författadt
flamländskt skaldestycke (Maj 1859).
Förenämnda förfarande har —
ehuru icke ännu det sista ordet till
frågans lösning blifvit utsagdt — varit
egnadt att befästa det goda
förståndet emellan Walloner och
Flamlän-dare och att fastare till hvarandra
sluta alla landets barn, om de än
tala olika tungomål. Den normala,
d. v. s. den konstitutionella och
lagbundna utvecklingen af den
flamländska saken är, tack vare den
förnuftiga patriotism, som varit
utmärkande för Belgiens så statsmän som
medborgare i gemen, långt framskriden
och, i trots af de förhandlingar och
åtgöranden, som ännu återstå, eger
föga grund till tvifvel rum rörande
problemets definitiva,
tillfredsställande reglering inom en stundande
framtid.
Under denna sakernas gestaltning
ha efterhand anmärkningsvärda
företeelser på den flamländska sidan
inträdt. Ifrån att tillförene uti
åtskilliga hänseenden ha utgjort en katholsk
hjelplrupp, stå till en betydande del
sedandess litteratörer och ledare
inom det liberala lägret. De ha här
funnit sin rätta plats, inseende att
det stora parti, hvilket såsom sitt
valspråk uppställt framåtskridandet
öfverhufvud och ett rättmätigt erkännan-
de af hvarje fosterlandsnyttigt
sträfvande, äfven i hufvudsaken är deras,
samt att de naturligt utgöra ett af
de talrika, i många färger skiftande
led, öfver hvilka liberalismens fana
svajar. En sådan uppfattning
framgår, utom ur andra fakta, också
exempelvis ur det program, som
föreningen "Vlaenderen vooruit", för
någon tid sedan utgifvit.
Beträffande Tyskland och dess
inblandning uti den flamländska
rörelsen, ha förhållandena, ju längre det
lidit, alltmera stadgats. Icke såsom
skulle ifver hos tyska skriftställare
fortfarande fattas att erinra den
germaniska befolkningen om dess
frändskap med "det stora fäderneslandet"
och dess förmenta pligter på grund
deraf;1 icke heller saknas ännu bland
de inhemska litteratörerne individer,
hvilka företrädesvis söka sina
förebilder hos de östra grannarne. Men
utom att detta, äfvensom direkta
upp-eggelser, såsom antydts, nu i än
högre grad än tillförene, redan
derigenom blifvit utan betydelse att den
flamländska saken gynsamt utvecklat
sig genom samtliga Belgiers lojala
handlingssätt, har äfven Hollands
ve-xande inflytande trängt Tyskland i
bakgrunden. Ty — såsom vi nämnt
1 Författaren t. ex. af artikeln uti
tidskriften „Unsere Tage" uttalar såsom
sin åsigt det Belgiens egentliga
bestämmelse är: „ein Glied in dem grossen
Staa-tenbunde des germanischen Stammes zu
werden", och den patriotiska fru I. v.
Diiringsfeld specificerar närmare såsom
Flamländames uppgift — att blifva
hörnpelare för „das neue Niederdeutschland."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
