Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49S
Juli 1809 vid landtdagens i Borgå
slut uttalade resultatet af dess
förhandlingar i de orden, att Finlands
folk var "för framtiden upphöjdt bland
nationernas antal." Men ifrån
"staten", hvarmed detta språkbruk gör
uttrycket nation synonymt och
identiskt, skiljer sig nationen, enligt vår
ofvananförda uppfattning, såväl till
den yttre begränsningen af de
men-niskogrupper, hvilka betecknas med
hvardera ordet, som till det
föreningsband, hvilket utgör enheten hos dem,
och de uttryck, i hvilka den
uppenbarar sig. Statens enhet är en al dén
yttre fysiska makten beroende enhet;
nationens enhet är en andlig,
beroende på en gemensam genomgående
anda. Statens enhet uppenbarar sig
i gemensamma tvångsinstitutioner;
nationens i gemensamma opinioner och
seder. Statens begränsning sträcker
sig så långt, som den fysiska makten
kan och vill utsträcka sig; nationens
så långt som den tätare beröringen
och inverkan individerna emellan eger
rum. Stater kunna derföre väl
tänkas, hvilkas gränsor icke
sammanfalla med nationernas. En stat kan
omfatta flere nationer eller delar af
nationer, och en nation kan vara
delad emellan flere stater. För
framtiden skola vi uteslutande använda
ordet stat för att uttrycka den
uppfattning af ordet nation, hvars
skiljaktighet från vår egen vi här uppvisat.
Ett annat språkbruk, hvilket
hufvudsakligast användes af dem som
hos oss vilja föra det s. k. "finska
folkmedvetandets" talan, är det, som
använder ordet nation för att
beteckna en grupp af menniskor med lika
härstamning eller lika språk. Innan i
vi dock gå att framhålla
skiljaktigheterna emellan vår uppfattning och
denna, måste vi dock göra den
anmärkning, att det ifrågavarande
språk-bruket egentligen innebär tvenne
skil-da och ingalunda hvarandra
betäckan-| de uppfattningar af bemärkelsen af J
ordet nation. Ty en gemensam
här-stamning sammanfaller ingalunda nöd- |j
vändigt med besittningen af ett
gemensamt språk. Språket följer
nemligen icke med födelsen, ulan läres
först efteråt, och det språk man i
barndomen talat, kan sedermera
glömmas och utbytas mot ett annat.
Kolonister å en fremmande ort upptaga i
ofta den omgifvande befolkningens
språk, äfven om de företrädesvis
ingå äktenskap sinsemellan, såsom
fallet t. ex. är med Judarne, för hvilka
hebraiskan numera i de flesta fall
utgör endast ett språk för deras
egendomliga religionskult. Och likaså
vore det säkert äfven oriktigt att. påstå,
det hela den svenska talande
befolkningen i vårt land skulle hafva sin
härstamning från Svenskar oeh från
Sverige. Det språkbruk, som vill
göra nationen lika med en grupp
menniskor af samma härstamning och
tungomål, sönderfaller derföre i tvenne j!
skiljdauppfattningar,den som anser
nationen utgöras af individer med samma |j
härkomst, oeh den, som anser den
utgöras af individer med samma språk.
Ifrån den förra af dessa skiljer sig
vår uppfattning af nationen deri, att f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
