Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■512
dämminen , arkaluontoiuen .
epäneu-voinen. Jfr ytterligare skillnaden
e-mellan t. ex. egestas, inopia oeh
pau-pertas; odium, simullas oeh inimieitia;
farna och rimor o. s. v.
På det ordboken icke må förstelna
till ett andefattigt ordregister, fordrar
jemväl sakens natur, att icke blott
uppgift lemnas om ordens särskilda
betydelser och de konstruktionssätt,
som vid dein äro brukliga, utan
äfven att något exempel, hemtadt ur
de klassiska auktorerna, anföres
såsom bevis på hvarje särskildt fall,
hvarigenom ordens rätta användning
i språket blir tydlig och åskådlig.
Synnerlig vigt ligger äfven deruppå,
att sådana fraser, i hvilka något ord
förekommer i en mindre vanlig
bemärkelse, finna sin förklaring i
ordtolkningen. Detta förfaringssätt har
hr R. icke heller underlåtit att
iakttaga. Ty ordens vigtigaste
konstruktioner äfvensom upplysande fraser och
ordvändningar, som förekomma hos
de latinska författare, till hvilkas
skrifter detta lexikon är utarbetadt,
hafva tillräckligt nog blifvit angifna.
Den anmärkning tillåta vi oss dock
att härvid framhålla, att förf. icke,
såsom eljest nästan alla lexikograler
gjort, vid anförandet al fraser citerat
den eller de romerska auktorer, som
begagnat sådana i ordboken
exempelvis framställda uttryckssätt.
Arbetets omfång hade genom de
abbre-vierade namnen obetydligt förökats,
men såsom rik ersättning för denna
ringa utvidgning erbjudit en
nödig-upplysning om, hvilka fraser äro
mera vanliga hos de bästa auktorer och
hvilka äter egendomliga för någon
viss förf. Deremot erkänna vi
fullkomligt riktigheten och
ändamålsenligheten deraf, att hr Ii. påpekat de
ord och uttryckssätt, som begagnas
i tropisk (verrannollisesti) och
ligur-lig (kuvannollisesti) betydelse, äfven-
som de talesätt, hvilka egentligen blott
förekomma i det poetiska språket
(runoteoksissa tai runokielessä). *)
Angående betecknandet af
stafvel-sernas qvantitet bör uppmärksammas,
att hr Kolhsten, som utgått från den
enkla grundsatsen, att de stafvelser,
hvilka icke äro långa, naturligtvis
äro korta, — några obestämda
komma ej i fråga —, på den grund
utsatt qvantitetstecknet endast på
långa vokaler. Och bestridas kan icke,
att en fördel, som strax faller i
ögonen, dermed vunnits, nemligen att
det latinska trycket blifvit redigare
och de långa stafvelserna lättare
ob-servabla, då det korta
qvantitetstecknet icke genom sin inblandning
å-stadkominer någon oreda eller
distraktion. Men beträffande en så
radikal utstötniug af qvantitetstecknet
tör kort stafvelse kunde likväl ett och
annat anmärkas. Isynnerhet hade
detta tecken varit på sin plats, för
att tydligare markera och framhålla
såväl sådana ord, för hvilka den
kor-fa stafvelsen är egendomlig eller
afvikande från allmänna prosodiska
reglor, t ex. vid mäcer (hvaraf
mäce-10), sopor (af söpio), vöco (af vox,
vöcis), datum, däre, pösui (af pöno),
o. s. v. sotn älven sådana, hvilka
just genom någon stafvelses korthet
åtskiljas från andra, till skrifsättet
fullkomligt likartade ord, t. ex. dtco
från dico, stätum (afsisto) från stütum
(af sto), rëfert från rëfert, läbor från
läbor, idem från I dem, cttpidus från
cupido, o. s. v. Möjligen hade nå-
*) En liten ofullständighet och
ojemnhet visar sig dock deri, att. när t. ex. vid
uti/is och andra adj. anmärkes om det hos
poeterna förekommande bruket af
infiniti-vus efter dessa ord, samma upplysning
icke meddelas t. ex. vid causa, m. ti. subst.
: ehuru anmärkta konstruktion äfven vid
dem icke är alldeles ovanlig, t. ex. do/or
’ causa perire fnit (Tibullus).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
