Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■513
gon liten inkouseqvens härigenom
kunnat uppstå; men detta hade
betydt intet i jemförelse med den
säkerhet i uttalet af latinska ord, ett
så-! dant förfarande hade grundlagt hos
j den latin-studerande ungdomen.
Dessutom är en oaflåtlig
uppm&rk-I samhet på stafvelserna» qvantitet högst
! nödvändig för nybörjaren i ett
fremmande språk oeh en säker kännedom
j! af ordens lidsmått inhemtas
ingalun-j da blott ur prosodiken, ulan bör
le-’ xikon vara den egentliga ledaren
här-| utinnan; ja icke ens aktgifvandet på
lärarens ullal förslår ensamt att
kor-i rigera misstagen, om lärjungen först
på egen hand vant sig att läsa orätt.
Enhvar måste väl erkänna, att den
i qvantitet han från början vant sig
i att sätta på ordens stafvelser, den
vill han gerna äfven framdeles
vid-S hålla, om han ock lärde sig alla
prot| sodikens reglor ord för ord. Icke
ij så, alt man ej kan ändra och rätta
|j sitt misstag. Men vanans makt
utöfvar både på gehör och uttal långt
större inflytande, än theorin. De
som från skolåren vant sig att uttala
t. ex. advöco, advölo, satira, limen,
ita, indigèna, niger, divido, dèdi,
stèti, qvominus, o. s. v. alt icke tala
1 om dativus, pluralis, activuin,
passi-vum, m. m. d. torde väl oftast
fort-fara med samnia uttal lifvet igenom.
i Genom hr R:s beteckning af
qvanti-! teten förebygges dock på elt ganska
i; bestämdt sätt åtminstone det senare
! misstaget eller ovanan att prononcera
|j långa stafvelser som korla.
En öfverdrifven sparsamhet vid
be-1 teckningar visar sig i br R:s ordbnk
! äfven deri, att då öfver- och
underindelningar af ordens bemärkelser
an-| föras, tecknen 1) och a) på de flesta
ii ställen äro bortlemnade samt endast
1 de följande 2), 3), &c oeh b), c),
<fcc upptagna.
På tal om tecken anse vi lämpligt
att omnämna en sak, som visserligen
är af ganska ringa betydenhet, men
med anledning af den finska
latinile-tens första rudiinenter likväl
anmärkningsvärd. Detta gäller en på sätt
och vis relativ förtjenst, som tillhör
hr R:s lexikon oeh består deri, att
hr R. underlåtit att stämpla de
finska orden förmedelst hr Kilpinens
mi-rifika venyke-märken. Väl är det
sannt, alt ingen ens misstänkt, det
hr R. skulle falla på den
besynnerliga idén att illustrera sitt värdefulla
arbete på ett så egendomligt sätt;
men då nyligen den redan bemälte
signaturen H. G. P. funnit det löna
mödan att insignera sitt opuskulum:
"Latinainen Oppikirja" med dessa
förundransvärda märken, halva vi
ansett det höra till saken att icke
lem-na denna omständighet alldeles
oanmärkt.
Efter vår åsigt om ett lexikons
sakenliga anordning hade nomina
pro-pria, såväl med hänsyn till
sammanhanget, som äfven för bättre
redighets skull, icke bort inblandas i
hopen af appellativa och andra ord,
u-tan lämpligare kunnat upptagas i ett |
särskildt onomastikon, hvilket såsom
bihang åtföljt den egentliga
ordboken. Ty namn på enskilda
personer, gudar, gudinnor, länder, städer,
berg, floder, m. m., hvilka till
största delen älven tillhöra andra språk
och redan derföre synas mindre
tjenliga att sammanknippas med de rent
latinska orden, äro derjemte —
äfven de, som blott omnämnas hos
gyllene ålderns författare, — så
öfvermåttan många, att man i ett allmänt
lexikon endast godtyckligl kan upp
taga dem, man anser vara de
vigtigaste. att känna, — för alt icke tala
om det från den vanliga
ordtolkningen afvikande förklaringssält, som
vid namnupplvsningarne kommer i
fråga; genom hvilket allt enheten oeh j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
