Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636.
j[ Ty endast i detta senare fall, och
om det samma egendomliga draget
anträffas hos skilda folk, blifva
sägnerna, på samma sätt som
ordstam-marne och de grammatikaliska
formerna, upplysande vittnesbörd om
folkens förhistoriska
slägtskapsförhållanden. Kunskapen om
folktradiiio-nerna leder här upp till de
allvarligaste frågor som sysselsätta
vetenskapen om menniskan. Behandlande de
tidigaste alstren af folkens
inbillningskraft, de förherrskande tankar och
känslor som sysselsatt och gladt dem
i deras första ungdom, ställer den
sig djerft vid sidan af filologin och
arkeologin, väl vetande att den på
sin andel har den haltrikare serien
af fenomener.
Genmäle
till hr professor S. Nilsson.
I Julihäftet* af denna tidskrift har
hr professor Nilsson uti en artikel
benämnd "Några anteckningar rörande
bronsåldern i Norden" bemött de
anmärkningar emot prof:s arbete
"Skandinaviska Nordens Ur-invånare, 2:dra
uppl. Bronsåldern", hvilka jag i ett
föregående häfte (det 2:dra) gjort
med anledning af en härstädes
utgifven arkeologisk afhandling af hr H.
J. Holmberg. De bevis jag för
dessa mina anmärkningar framlagt fin-
* I anseende till undertecknads vistelse
på landet under sommarmånaderna har
detta "genmäle" ej förr än nu kunnat
af-gifvas.
ner hr N. "så svaga att de knappt
tåla vidröras": jag nödgas dock
bekänna att jag ingalunda kan
medgifva dem hafva blifvit kullkastade af
hr N:s artikel, hvilken grad af
styrka dess förf. än må anse den
inne-hafva, och skall bemöda mig att i
det följande gifva nöjaktiga skäl för
detta mitt förmenande.
Till en början aktar hr prof. N.
nödigt ytterligare upprepa hvad ban
redan sid. 49 af Ur-inv. sagt ang. läng.
den på bronssvärdens och de
ostindiska dolkarnes handtag, mellan
hvilka han funnit en skillnad af 4 till
6 linier. Oaktadt nu denna uppgift
var mig väl bekant då föreståndaren
för ethnografiska museum i
Köpenhamn, konferensrådet Thomsen,
engång gjorde mig uppmärksam på
huruledes en europeisk karlhand i våra
dagar ej med mer än tre fingrar kan
gripa om de ostindiska
dolkhandtagen (likasålitet som om de kortkaflade
bronssvärdens) så ansåg och anser
jag densamma vara långtifrån
tillfyllestgörande för alt läggas som grund
för ett antagande af raceskillnad
mellan bronsålderns Européer och våra
dagars. Ty låtom oss genomgå det
bevis, som hr N. fotar på denna
omständighet. Han säger sig ej ha
varit i tillfälle att mäta handen på
någon Fenicier, af det skäl att detta
folk numera är utdödt och har
bortsmält bland andra nationer. Men
ban har tagit sin tillflykt till desa
stamförvandter, Egyptierna, och har
från Berlin blifvit underrättad om att
handen hos en der förvarad manlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
