Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
brå mig någonting som vi begge
hafva så fullkomligt lika? Eller skulle
jag misstaga mig — och du besitta
denna egenskap i mindre grad an jag
foreställt mig? Säg mig Harty,
har du någonsin älskat? Jag menar
har du någonsin varit riktigt
"förtvif-’ ladt och olyckligt kär"? Blif ej
ledsen om jag ej tror att din käre,
gamle William kunnat hos dig uppväcka
! någon storm af lidelser, och blif
ie-ke ännu mera ledsen, om jag frågar,
om någon annan någonsin gjort det?
Nej, det är ej möjligt; du skulle
icke, du med ditt klara, ofördunklade
barnaansigte,jägta efter stora passioner
hos andra, som du nu gör, ilall du
visste hvad dessa ord innebära.
E-meilerlid är jag rädd att hvarken
Amy eller Laura skulle passa för mig ;
ingendera af dem synes mig vara "den
ljufva varelse mitt hjerta åtrår". Jag
tror jag tycker mer om en mindre
reslig figur — och att. jag bryr mig
om det der benet. Din tillgifne
E. S.
Herne-Court, th’ Februari.
Bäste Edvard! Dina frågor ha
icke gjort mig ledsen; de ha tvärtom
kommit mig att hjertligt skratta. Du
har fullkomligt rätt, min bäste
Edvard. Jag har ej den aflägsnaste
aning om de känslor hvarom jag
hört så mycket talas och läsas, men
jag tillstår att jag till en nästan
sjuklig grad är intresserad af detta
romantiska sinnestillstånd, hvarom jag
sjelf af egen erfarenhet ej har det
minsta begrepp.
Du vet huru afskildt och stilla vårt
lif på landet alltid har förflutit.
Under ett oafbrutet solljust hemlif, med
stilla husliga vanor och pligter,
förflöt min glada barndomstid. Vi
miste vår far medan vi ännu voro för
unga att förstå den hemska
betydelsen at döden; den enda skugga som
sedan dess förmörkat våra klara
dagar, var Minnies giftermål. Vi, hon
och jag, hade haft alla nöjen och
sysselsättningar gemensamma, och
hade aldrig förr varit skilda från
hvarandra : denna skilsmessa från den
kära systern föll derföre tungt på mitt
sinne. Minnie och George reste
utomlands, och den sorgliga tomheten
efter henne kändes dubbelt stor nu,
sedan bröllopsstöket med dess
förströelser var ölverståndet. Jag befann
mig ännu i den allra värsta
sinnesstämning, då Mr. Brände oförmodadt
anlände för att i grannskapet se sig
om efter någon egendom, som stode
att köpas. Han hade varit min fars
gamle vän, oeh mamma bjöd honom
till oss medan han ännu stod i
underhandling om Beech-Hill; stället
behagade honom icke, men det fanns
andra i grannskapet, dem han
önskade taga i närmare skärskådande, och
så stannade ban allt längre och
längre tid qvar hos oss, tills ban efter
tvenne månaders förlopp hade funnit j|
både ett hem och en hustru som kon- j
venerade honom : ban köpte
Herne-Court och bad mig blifva dess herr- Ii
skarinna. Mamma var öfverlycklig
öfver att se mig förflyttad i en så ii
säker hamn, och så nära intill sig; :
_____. _ I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
