Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(700
lika former som helst. I detta fall
är den i ett afseende underkastad en
bestämd, oföränderlig lag, medan den
dock, under uppfyllandet al detta
vilkor, är alldeles arbiträr. Och med
en sådan linie synes oss att man
kunde förlikna händelsernas gång i
verlden, med afseende å deras natur att
å ena sidan vara underkastade ett
system af orubbliga lagar, och å den
andra vara beroende af
menniskornas fria vilja.
Men denna liknelse haltar likasom
alla andra. Yi vilja derföre söka att
ytterligare förtydliga, hvad vi mena,
genom ett exempel. Erinrom oss
t. ex. Jago i Shakspeares Othello,
som genom sin lögn bereder först
Desdemonas och sedan den högsinte
men alltför lätt förblindade Mohrens
fall. Det beror på Jago sjelf alt
begå sitt svarta dåd eller icke; men
det står icke i hans makt att, sedan
han gjort det, göra följderna deraf
oskedda, eller anse sig hafva
handlat rätt då han begått det. Detta
berodde, till följd af verldsordningens
natur, lika sä litet af hans vilja, som
att anse den falska smädelse, han
uttalade, för en sanning.
Handlingen stod i hans våld, men hvarken
följderna deraf eller ens hans eget
omdöme derom.
I verldsordningens natur ligger
derföre, att allt som sker och alla de
olika förhållanden, hvilka följa på
hvarandra i tiden och bilda
händelsernas gång, äro beroende af tvenne
faktorer: å ena sidan individernas
fria handlingar, och å den andra de
i verldsordningen inneboende
orubbliga lagarne. Låtom oss söka alt
skilja åt hvarderas andel i afseende
å de tvenne nu ifrågavarande
omständigheterna : folkens nationalitet,
samt de begrepp som innebära
normerna för de idealer, till hvilka de
menskliga handlingarne hänföra sig.
Vända vi oss nu först till dessa
sednare, så finna vi, att de helt och
hållet måste sökas inom området för
verldsordningens orubbliga
bestämningar. Ty det som skall utgöra
rättesnöret för de menskliga
handlingarnes idealer, måste vara någonting
af dessa handlingar oberoende. En
norm, som sjelf skulle produceras och
skapas just af det, för hvilket den
skall utgöra normen, vore en
motsägelse. Rättesnören för de menskliga
idealen måste således ulgöra något
oföränderligt gifvet i tingens ordning.
Men dessa rättesnören kunna vi icke
söka i lagarne för den ytlre verldens
sammanhang. En norm för ett ideal
måste vara något, hvarifrån verldens
verkliga gång äfven kan afvika; men
från lagarne för sammanhaget i den
yttre verlden kan den icke afvika.
Vi måste derföre söka detta rättesnörei
det menskliga tänkandets egen natur.
Vi måste fatta detsamma såsom
niS-got i menniskans väsende med
nödvändighet inneboende begrepp, Ii"
hvilket hon måste hänföra alla
uppfattningar of de vexlande
företeelse)-na i verldens gång.
Och sådana begrepp uppläeka vi
ju äfven lätt inom vårt tänkande.
Ty hvad är väl rätt, sannt, behag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
