Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(702
Dit höra i främsta rummet t. ex. den
politiska verksamheten, uppfostran oc"h
undervisning, både i tal oeh i skrift,
m. m. dylikt. Men dessa arter af
verksamhet i samhället, hafva ju,
äfven de, sina idealer, hvilka de
åsyfta att verkliggöra. Att ingå på en
närmare undersökning af dessa, och
af de normer hvartill de hänföra sig,
vore icke har på sin plats. Det är
nog att påminna om, att dit höra
alla de idealer af rätt, humanitet,
kristlighet, jemnlikhet o. s. v. hvilka
kunna utgöra allmänna önskningsmål i
afseende å en ömsesidig samvaro,
och dem vi vilja sammanfatta under
den gemensamma benämningen: det
menskliga samlifvets idealer. Det är
genom sina handlingar för deras
verkliggörande som individerna mest och
direktast inverka på hvarandra och
gifva nationalanden dess bestämda
karakter och form. *
Vi måste derföre draga den
slut-ji satsen, att nationaliteten icke har
anspråk på att innebära rättesnöret för
i individernas sträfvanden, utan att den
endast utgör ett material, hvilket de
ha att ombilda i öfverensstämmelse
med de allmänt yiltiya no-rmerna för
det, menskliga samlifvets idealer.
Denna slutsats står emellertid i rak
strid med den åsigt, hvilken
vanligtvis blifvit uttalad af dem som hos
oss sökt förfäkta nationalitetens
betydelse. Nationaliteten skall utgöra
rättesnöret för menniskornas görande
och låtande, säga de. ’’Högsta
normen för hvars och ens handlingar är
och måste alltid blifva den, att han
följer sin nations sed och lagar",
yttrar sig J. W. Snellman i "Läran om
Staten" uti slutet af inledningen. På
ett annat ställe i samma arbete
yttrar han: "nationalandan bör utgöra
normen för individens verksamhet i
staten", hvilken åsigt hela det
nämnda arbetet för öfrigt åsyftar alt
närmare utveckla och genomföra. Oeh
samma lära har sedan uttalats af
måu-ga andra i diverse olika repriser och
former. "Det öfverensstämmer icke
med nationens anda", "det strider
e-mot det finska folkmedvetaudet", "det
är onationelt", med mera dylikt
äten argumentation, som ofta varit hörd
hos oss, isynnerhet af
"Litteraturbladet" i tiden, samt sedan äfven af
"Helsingfors Tidningar", "Fiulands
Al1-männa Tidning" och "Suometar".
Man åberopar sig nationalandan och
nationaliteten såsom högsta norm i
afseende å partiernas stridigheter,
alldeles i öfverensstämmelse med
Snell-mans yttrande alt "partiernas tillvaro
är att betrakta såsom en mer eller
mindre ifrig diskussion öfver hvad
nationalandan för hvarje tidpunkt
fordrar".
Denna åsigt stödjer sig, så vidt vi
förmått finna, på ungefär följande
resonnement. Individerna skola
göra det rätta till mål för sina
handlingar, och det rätta är det, att
individen förverkligar sin vilja, d. v. 8.
uppställer för sig mål (obestämdt
hvilka) och realiserar dem i den yttre
verlden. Men den yttre verlden är
något för sig, som icke låter
gestalta sig efter hvilket obestämdt mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
