Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(704
vecklingsstadier äfven, och
tilloch-med förnämligast, manifestera sig i
menniskornas gifna olika tillstånd å
olika tider. Men dessa utgöras af
det som menniskorna handla, göra
och låla. Skall verldsordningen
derföre utgöra en serie af till sitt
konkreta innehåll bestämda tillstånd, så
måste ä(’yen de menskliga
handlingarne vara fullt determinerade, så att
individerna icke kunna vilja och
be-slula annat än det de verkligen göra.
Ty individernas handlingar måste
utgöra ett likaså oföränderligt moment
i verldsordningen som allt annat.
Och då är det en motsägelse att
tala om att individen, för att göra det
rätta, bör göra till sitt mål det som
sker. Ty hans handlingar kunna
icke afvika derifrån eller stå i strid
dermed. Antagandet, att
verldsordningen utgör en bestämd
händelsernas gång, låter icke (örena sig med
antagandet alt individerna skulle
kunna ställa för sig olika mål, hvilket
utgjorde utgångspunkten för det
öfva 11 a n fö id a reso n n em a nge t.
Hela åsigten hvilar derföre, såsom
oss synes på ett felslut, beroende
derpå, att man på samma gång
förutsätter, att den individuela friheten
både existerar och icke existerar. Då
man säger att individen skall handla
så som det i verkligheten kommer
att gå till, så förutsätter mari,attdet
kan tillgå endast på ett sält, men
på samma gång, att individens
handling ändock kunde afvika derifrån.
Då man polemiserar emot sina
motståndare oc-li förklarar deras sträfvan-
den för förderfliga och
olycksbrin-gande, så betraktar man dem såsom
en ingående faktor uti det som sker;
men då man vill bevisa deras
förkastlighet, åberopar man sig
folkmed-vetandet och nationalandan såsom
någonting oberoende af individernas
åtgöranden. Och sålunda blir man,
vid tillämpningen i praktiken belt och
hållet beroende af silt godtycke och I
sina böjelser, under det alt man dock
tror sig ega en beslämd norm för sina
åsigter och handlingar. Ty det
beror alldeles af en nyck, när man vill
, göra den ena förutsättningen och när
den andra. Är man konservativt !
stämd och vill bibehålla något
beslående, så är ju detla något af
nationalandan gilladt och godkändt, efter
det består, och det är således orätt
att vilja resa sig deremot. Är man
åter i afseende å någon sak af
mera omstörtande lynne, så är det jn
genom individernas handlingar som
nationalandan utvecklar sig, och det
är ju således ens pligt att ändra det!
existerande. Lyckas man, så är (let
ju ett bevis att nationalandan står i
öfverensstämmelse dermed, emedan:
det har visat sig vara verldens gång.
— Är man ungdomlig och orolig,
så säger man med författaren (ill
"Läran om Staten": "Våga! — Lyckas
elle’r fall!" och finner det stort redan
att ha vågat, äfven om man
misslyckas. Är man åter led vid oro
och ombildningar, så yttrar man med
samma författare: "Högsta normen
för hvars och ens handlingar är och
måste alltid blifva den att han föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
