Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Svaret å denna fråga måste
naturligtvis bero af grundandan och
väsendet i de principer, hvarpå den hos
oss såkallade svenska bildningen
hvilar. Och i fall vi icke alltför
mycket misstaga oss, så ligger
kärnpunkten i densamma, likasom i bela den
vesterländska civilisationen, i
erkännandet af den enskilda personens rätt
till största möjliga oberoende och
frihet, samt till deltagande i bildningens
och civilisationens utveckling och
framåtskridande. Vi tro att den
medelpunkt, kring hvilken hela dess
öfriga innehåll rör sig, i visst
afseende kan sammanfattas i ordet
sjelfsty-rehe, med alla de förutsättningar och
konseqvenser, det innebär.
Individens både rätt och pligt att vara
man för sig, att sjelf sköta sina
angelägenheter oeh sjelf vara ansvarig
för dem, att antingen direkte eller
indirekte få utöfva inflytande på alla
de angelägenheter, som i ett eller
annat afseende kunna inverka på
honom och hans förhållanden, samt alt
få deltaga i den dertill behöfliga och
erforderliga bildningen, — detta
synes oss utgöra grundväsendet i den
svenska bildningen. Denna princip
låg redan inneboende i den gamla
skandinaviska kultur och det
samhällsskick, hvaraf vi tidigt blefvo
delak-tige genom vår förening med
Sverige, och som är så nära förvändt med
den ståndpunkt, det moderna
Europas i allmänt mensklig civilisation
mest frarnåtskridna folk intaga. Och
isynnerhet framstod den i den gamla
svenska laudskapsförfattningen med
sitt utomordentliga lokala och
kommunala oberoende och frihet. Denna
princip har visserligen sedan dess
undergått betydliga modifikationer, och
mycket har blifvit inknappadt på
densamma, men den förblir dock
ständigt kärnan i den svenska
bildningen. Det var den som hindrade det
feodala seigneuriet och lifegenskapen
att slå fasta rötter hos de folk,
hvilka tillegnat sig densamma; det
välden, på hvilken reformationens lära
om att individen sjelf skulle sköta
sina religiösa angelägenheter och icke
låta någon stå mellan sig och Gud,
stödde sig, och den är allt ännu i
dag det gemensamma grunddraget för
civilisationen hos de folk, hvilka stå
främst i densamma.
Frågan är nu den: hvad fordrar
denna den svenska bildningens
kärn-princip af oss, för att den må göras
gällande i det finska folkets
national-anda ?
Vi skola inse det klarare, tro vi,
om vi kasta en blick på de
sträfvanden, hvilka denna anda och den i
densamma inneboende principen
framkallat hos alla de folk, hvilka
blifvit delaktiga deraf. Den utgöres
öfverallt af bemödanden att höja
massan af folket, såväl i bildning som
politiskt inflytande och sociala
rättigheter, till jemnhöjd med de s. k.
högre klasserna. Är icke detta den
anda, som uppenbarat sig i
parlamentsreformen i England^ i
revolutionerna 1809, 1S14 och 184S inom
Skandinaviens trenne riken; är detta
icke den anda, som visat sig i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
