Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Reformatoriska tendenser inom den
finska medeltidskyrkan.
(Meddeladt.)
Genom hela vår historia går en
egendomlig sjelfständighetsanda, ett
begär att vårda det utifrån
undfång-na bildningsfröet och bringa det till
utveckling i egendomliga former.
Gäller detta i mer och mindre grad de
statliga institutionerna, så gäller det
än mer de kyrkliga och andliga. Här
på det kyrkliga och vetenskapliga
gebitet, hvilka ända till sednaste
tider stått hvarandra mycket nära,
möter oss denna sträfvan som den
genomgående grundtanken. Blicka vi
tillbaka till kyrkans äldsta tider i
vårt land, till medeltidens så ofta
missförstådda skiften, så möter oss
redan der denna sträfvan att tillegna
vårt folk den europeiska bildningen
och befodra upplysningen, icke blott
med hänseende till religionen, utan
äfven till vetenskapen. Detta har
man dock icke velat erkänna. Man
har tvärtom velat skildra medeltiden
särskildt i vårt fosterland såsom en
tid af det djupaste mörker, den
djupaste okunnighet. Tillvaron af en
vetenskaplig bildning har man icke
allenast trott sig ’ böra helt och hållet
förneka hos våra fäder under
medeltiden, älven ett ringare mått af
religiöst vetande har man velat
från-känna dem. Särskildt gifves det ett
tidskifte, som just emedan man hyllat
denna åsigt förefaller icke allenast
o-förklarligt utan ock föga ärorikt för
både vårt och det svenska folket —
det är reformationens tidsskifte. Man
har nemligen sagt, och detta är hardt
när historiens dom, att denna stora
omhvälfning i norden icke var såsom
annorstädes verkad af en rörelse
nedanifrån folket, ja att den, då den
inträffade och omgestaltade norden
både i politiskt och kyrkligt
hänseende, icke ens var förberedd — det
var endast den store Gustaf, som gaf
läran en ny form med sitt
herrskareord, och såg sig tillgodo med
kyrkornas rikliga prebenden och
klostrens skatter. Reformationen i
norden var således blott en politisk kupp,
ett medel! Ingen kan väl neka att’
i detta påstående till en viss grad
ligger en obestridlig sanning, en
sanning i hvars ljus den store Wasas
statsmannasjäl icke kan undgå att
synas dunkel och bristfull; men att
det svenska och finska folket skulle
låtit tvinga sig till en trosförändring
likt österns osjellständige slafvar,
titan att densamma varit förberedd,
utan att dessa nya läror anslagit
kända strängar i deras bröst, det är ej
sannolikt, det är än iner — det är
osannt. Reformationens frö inorden
var vida äldre än den konungslige
reformatorn; länge hade det likt
gnistan under askan glödt, först stilla,
sedan lifligare, närdt och vårdadt af
sanningsvänner, hvilkas namn till
största delen äro okända för historien,
till dess omsider efter århundradens
arbete tiden var mogen till
utförandet af reformationens stora verk. Ja,
icke blott i Sverige, äfven i vårt
glömda fädernesland hade arbetet för
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
