Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
reformationen länge fortgått, och om
ej dess väg här, såsom i
reformationens hemland, är teckna^ af
martyrers blod, af bål och lågor, så var
den dock bruten och rödjad nog för
att en Peder Särkilaks oeh hans
medarbetare kunde på densamma
fortskrida och bringa det stora verket
till sitt slutliga mål. Är detta
möjligt, säger man ? Vi svara härpå ett
obetingadt ja, och vi skola försöka
att motivera och utföra detta vårt
påstående; att vi dervid äro
nödsakade att ofta vidröra det kyrkliga
lifvet i Sverige och dess framstående
personligheter är sjelfFallet, emedan
de andliga sträfvanden, som
förekomma i vårt fosterland, mest hafva sin
rot inom den svenska kyrkan, och i
allmänhet hvardera dessa kyrkors lif
på det väsendtligaste ingripa i
hvarandra.
Vi tala om den morgonpodnad som
föregick reformationens dag i norden ;
hvar, när börjar hon? En utmärkt
forskare har till svar härpå framställt
en annan fråga: när böljar våren ?
och i sanning, liknelsen är träffande;
ty såsom vårens första början är
o-märklig, så var äfven fallet med
reformationen. Dess första begynnelse
är höljd i klostercellernas dunkel;
dess materiela princip var redan
länge den grund hvarpå många af
medeltidens fromma sanningsvänner
bygde sin tro och sitt hopp för tid och
evighet. Under det kyrkan i sin
maktlystnad sträfvade efler jordens
guld, omgaf sig med dess falska ståt
oeh gjorde religionen till ett närings-
fång, sträfvade många af dess
enskilda medlemmar åt helt annat håll:
de afskiljde kärnan från det
orenande skalet, som tidens snöda sed hade
skapat, och deras tro var den gamla,
enkla, bibelns tro, ödmjuk oeh
hän-gifven, saktmodig oeh kärleksfull, om
än tidens asketiska rigtning äfven på
densamma tryckt sin ängsliga prägel.
Om detta var fallet i de länder,
hvilka utgjorde reformationens vagga,
om der oändeligt många förefunnos
hvilka i ödmjukhet hållande sig till
bibelns lära med förbiseende af de
menniskosatser, hvilka kyrkan i sin
bekännelse upptagit, erbjödo fasta
anknytningspunkter för
reformatorernas idéer, ja! hvilka utan att
knappast sjelf ana det, i en antikatholsk,
att icke säga evangelisk, anda
förkunnade sanningens ord, så var detta
fallet i norden på ett än mera
framstående sätt. Kristendomen kom till
vårt aflägsna land i en form väl olik
dess ursprungliga, i en form verkad
af medeltidsandans behof af
försinli-gande, men sjelfva dess kärna var
ännu frisk oeh nästan oberörd af
menskliga tillsatser. Det var nemligen
från grannlandet i vester som denna
tro kom till oss, och der hade den
fortlefvat alltsedan Ansgarii tider
öf-verhufvudtaget i samma anda hvari
deuna nordens apostel förkunnat
densamma. Den kyrkliga ståten, de
många ceremonierna förefunnos väl,
men med den kännedom man eger
särskildt om vårt folks karakter kan
man nogsamt begripa, att denna ståt
långt itrån här kunde verka hvad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
