Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
Vi kunna derföre för ingendel i allo
instämma i Rhyzelii slutomdöme
öfver Finlands katholska biskopar, då
ban i sin "Episcoposcopia
Sviogothi-ca" säger: "Theras embetssyslor
hafva minsta delen syftat på
menniskjor-nas undervisning, omvändelse oeh
uppbyggelse, på trona till själarnes
salighet. Att altare, chor och capell
bekosta och instichta, bygga och
viga ; att själarnessor och aflatsbref sälja
och andra sådana vidskepelser
rekommendera, befordra och underhålla;
si sådant var the Catholska Åbo
biskoparnas syssla och göromål1". Dock
kan man ej neka, att i detta
omdöme ligger en god del sanning. Ty
ringa var visserligen den undervisaing i
kristendomens hufvudstycken som
menige man i vårt fosterland under
medeltiden erhöll, dock icke så ringa,
att religionen hos dem nödvändigtvis
måste nedsjunka till vidskepelse, och
icke kunde bestå såsom verklig, om
ock enfaldig, kristlig tro. T)’ i
sjelfva verket var ej medeltidens kyrka
så afvogt stämd mot all folkbildning
som man ofta velat påstå. Redan
Innocentii III:s dekreter stadga
ut-Iryckeligen, att presterna böra ega
kännedom om det språk deras
åhörare tala, på det de må kunna
"in-struere eos verbo pariter et exemplo".
Häfderna omtala ännu tidigare
dylika påbud t. ex. de på mötet i
Alo-guntiacum 813 under Carl den stores
presidium utfärdade. I dessa och
dylika dekreter stadgas uttryckeligen,
att allmogen borde på sitt språk läras
symbolurn apostolicum, "Quicunque",
I Pater noster, Ave Maria. Hvad
särskildt norden beträffar, så finna vi,
att flere stadgar af samma innehåll
blifvit utfärdade. Så utfärdade
biskopen i Linköping Petrus 1339—51
en förordning för sitt stift, der det
heter, att presten borde på sön- och
högtidsdagar för folket på dess språk
förklara evangeliet, symbola och
Fader vår. Erkebiskopen i Upsala,
Nikolaus Ragvaldi, stadgade detsamma
för hela den svenska kyrkan på
mötet i Söderköping 1441.
Att äfven dessa stadganden i
Finland egde kraft och blefvo efterföljda
är sjelffallet, då på nämnde möte
äfven den finske biskopen Magnus Olai
Tavast var närvarande och hans namn
förefinnes under ifrågavarande dekret.
Detsamma bekräftas äfven af de af
biskop Magnus Nikolai år 1492
utfärdade Statuta synodalia, der bland
annat äfven ofvananförda
bestämningar ånyo framhållas ; presterna böra,
heter det, på sön- och högtidsdagar
från predikstolen på folkets språk
uppläsa och förklara fader vår, Ave
Maria, tronsartiklar och
syndabekännelsen.
Men äfven predikningar hafva med
visshet blifvit under medeltiden i vårt
land hållna på folkets språk. Härpå
tjenai’ såsom ett oemotsägligt bevis
ett af Paul Juustens bref till
presterskapet i Åbo stift. I detta bref
skildrar denne evangeliske biskop, som
naturligtvis åsåg medeltiden med allt
annat än blida ögon, den finska
kyrkans verksamhet under ifrågavarande
tidskifte; här heter det: "prediknin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
