Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
han uti ett annat stort slott, som låg
ungefär fjorton mil från den del af
verlden der vi funnos, och sju mil
från den stad der min man hade bott.
"Grefven var en högdragen man
med ett hjerta af sten; den enda sak
han frågade efter var sitt stolta namn,
och hans lefnads stora sorg var att
ban, ehuru gift redan i många år,
dock icke hade någon arfvinge. Han
var den siste af sin ätt; hans namn
skulle dö ut, och hans egendom
tillfalla en qvinlig kusin. Han hatade
sin hustru och kunde icke lida
hennes åsyn. Det fanns ingen
förödmjukelse som ban icke varit färdig
att tillfoga henne, i vreden öfver sitt
barnlösa äktenskap.
"Min man kände henne; han hade
en gång blifvit eftersänd för att
vårda henne; hon hade fallit och brutit
sin arm. Folket sade att grefven
under ett anfall af ursinnig harm,
slungat henne emot ett marmorbord, och
att hennes arm dervid blifvit
krossad. Jag känner icke huru dermed
må hafva förhållit sig; han hade så
dåligt rykte om sig, och v«r så
hatad att man om honom uttydde
allting till det värsta: och det var
minsann 1 onödigt, ty han var nog
tillräckligt elak derförutan. Hvad som
emellertid gaf ett visst sken af
sanning åt denna historie var att
grefvinnan, så snart hon blifvit återställd,
skickade efter sin broder, hvilken
genast tog henne med sig till Prag,
der hon från denna stund lefde, skiljd
från sin man. Hvad honom angick,
tillbragte han sin mesta tid i Wien,
der han i lika sinnade kamraters säll.
skap, förde ett högst tygellöst lif.
Omkring sju år efter mitt
giftermål och vår bosättning i Altheim,
dog grefvinnan, medan grefven var
stadd på utrikes resor. Hon hade
ännu icke fyra månader hvilat i
grafven, innan ett bref till Mr. Harmann,
grefvens agent i Altheim, anlände
med underrättelse om dennes snara
ankomst; han hade gift om sig och
skulle nu hemta sin unga gemål hem,
hvarföre slottet oförtöfvadt skulle
ställas i ordning. Denna nyhet väckte
mycken förvåning, ty grefven var
redan femtiofem år gammal och ingen
hade trott att ban mera skulle gifta
om sig.
Efterhand anlände hans tjenare till
slottet och småningom spridde sig
ryktet att det var en ung sjuttonårig
maka, som ban skulle hemta till
detta dystra hem. Man ordade vidt oeh
bredt härom ; några menade att det
var bra för landet att grefven kom
tillbaka och bosatte sig på sina gods;
andra åter tyckte att ban med sitt
tygellösa lefnadssätt och sitt
lättsinniga tjenstefolk, blott skulle sprida
olycka och förderf öfver landet:
i-synnerhet som hans hand aldrig
öppnade sig för den fattige, utan han
endast förtryckte sina underhafvande.
Men alla voro vi ense om att
beklaga den arma unga qvinnan som
kommit så långt bort från sitt eget land
och sitt eget folk, för att bo ibland
oss. Då slutligen grefvens
sekreterare anlände, för att tillse om allt
var i ordning, berättade han oss me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
