Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772
ten aflöste den andra i flere dagars
tid, och då de upphörde, hade
hennes förstånd för alltid flytt. Hon var
mycket stilla och oförarglig, talade
sällan och tycktes hafva försjunkit
uti ett hopplöst svårmod. Jag såg
henne en gång då hon ännu var helt
ung; vi hade varit på besök hos min
mor i Wallendorf, och på hemfärden
reste vi genom grefvens gods och
passerade slottet. Min man visade
mig henne, der hon satt uti ett öppet
fönster i husets öfre våning,
blickande öfver den långa allén och de
flacka fälten deromkring; hon var
svartklädd och satt tillbakalutad i sin
länstol. Hon såg ytterst hemsk ut —
liksom ett förvissnadt barn — med
en ymnig rikedom af snöhvitt hår,
som okammadt och oordnad t nedföll
öfver hennes hals och ansigte. Jag
kunde många nätter derefter icke få
en blund i mina ögon, ty detta
hemska, i förtid vissnade och härjade
barn-anlete med det onaturligt hvita
håret och de stora, djupt sorgsna
ö-gonen, förföljde mig oupphörligt. Hon
hade aldrig sedan hon insjuknade,
gått öfver tröskeln till sitt rum, utan
tillbragt bela sitt lif vid samma
fönster, blickande utöfver den långa
allén och de ödsliga, vidsträckta
slätterna, som i flere mils omkrets
utbredde sig kring slottet; det var
liksom hoppades hon att redan ifrån
fjerran kunna se, huru hennes länge
väntade och begråtna slägtingar och
vänner ändtligen skulle nalkas,
närmare och närmare, för att befria
henne från det ödsliga fängelset.
Men allt detta var längesen, och
vid tanken derpå står den arma
grefvinnans historie för mitt sinne som
en dröm. Först efter många års
förlopp slutades hennes sorgliga och
ensliga lif; min man var den enda som
stod vid hennes dödsbädd; sin
dotter hade hon aldrig fått återse.
Grefven hade redan i flere år uppehållit
sig i Wien. Underrättad om sin
gemåls bortgång anlände han två
dagar derefter till slottet, och gaf
befallning om en praktfull begrafning;
men qvardröjde ej för att se sina
order åtlydda. Alla vagnar och hästar,
som funnos på slottet äfvensom på
ett nära intill Wallendorf beläget gods,
togos för delta tillfälle till
begagnande : och med facklor samt under
musik, bortfördes den olyckliga
grefvinnan till den dystra familjegrafven. En
otalig mängd åskådare från staden
hade infunnit sig för att åse denna
pomp och ståt. Jag med min man,
och min svåger med sin hustru voro
älven der, och det var sorgligt att
se huru den långa raden af
sorgvagnar och familje-karosser i dystert,
högtidligt, tåg, alldeles toma skredo
fram emot grafven. Jag har ofta
inom mig sjelf undrat huruvida
hennes familj nånsin fått erfara det
sorgliga lif, som hon, så långt skiljd
i-från dem alla, förde i så många år.
"Icke långt härefter afled min man,
och härigenom blef naturligtvis vår
utkomst mycket försvårad; barnen
vexte upp och deras uppfostran blef
mig allt kostsammare, så alt vi, som
jag redan förut nämnt, beslöto att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
