Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
af materiens grundegenskap,
attraktion, söka att störa den
ifrågavarande planetens elliptiska bana. Att
Keppler genom induktion fann banan
vara en ellips, härrörde deraf, att
planeternas massor äro små i
jemförelse med solens, oeh att deras
inbördes afstånd äro stora: deras
störande inverkan på hvarandras
elliptiska rörelser är derföre mycket
liten.
Den praktiska astronomin har
tvenne hufvudändamål: först, att då en
allmän theori är gifven, medelst
observationer leda till kännedom af de
numeriska konstanter, hvilka för
hvarje planet äro olika, och hvilka äro
nödvändiga för att kunna förutsäga
planetens ort för ett gifvet ögonblick,
d. ä., planeternas speciella theorier;
vidare, att medelst observationer
afgöra de allmänna theoriernas
giltighet och dymedelst bidraga till
lösningen af frågan om idéernas realitet.
Man kan säga, att det första är
astronomins subjektiva, och det sednare
dess objektiva uppgift. Verkligheten
af de afvikelser från den elliptiska
rörelsen, hvilka egde rum enligt
New-tons lag, skulle nu genom
observationer konstateras. Härtill var det
nödigt att fullkomna den praktiska
astronomin i ännu högre grad, än
det hade varit möjligt för Tycho
Brahe, Denna uppgift löstes i England
genom Flamsteed och Bradley.
Genom dessa män erhöll
observationskonsten en form, från hvilken man
ännu ej sett sig föranlåten att
väsendtligen afvika. De införde nem-
ligen ett ur, som angifver jordens
rotation, såsom ett astronomiskt
mätinstrument. Med detta och en endast
i meridian rörlig tub
(passageinstrument) observerade de tiden, som
förflöt mellan tvenne stjernors passage
genom meridianen. Den båge som
instrumentet, till följd af jordens
dagliga rörelse, under den observerade
tiden hade beskrifvit, är tydligen
lika med stjernornas
rektascensions-d i Berens. Man hade således endast
att förvandla den observerade tiden
i båge, eller att multiplicera
densamma med 15 för att finna stjernornas
rektascensions- skillnad. Härigenom
blef jemförelsen med månen eller
Venus öfverflödig, endast man hade ett
ur, som likformigt angaf jordens
rotation. Vid Bradleys namn är
vidare förenad upptäckten af det
första direkta beviset för jordens
rörelse eller för det Kopernikanska
systemet. Man hade ända från
Koperni-kus sökt finna ett sådant i
jordrörelsens afspegling på stjernehimrneln.
Då vi med ett jernbantåg ila framåt,
synas de kringliggande föremålen
pro-jieiera vår väg på horizonten,
sålunda att de närmaste föremålen synas
beskrifva större vägar än de
aflägsnare. Af dessa vägars storlek äro
vi i stånd att sluta till föremålens
afstånd från oss. I likhet härmed
måste nu jordens verkliga rörelse
kunna återfinnas i stjernornas skenbara.
Kunde ingen rörelse hos stjernorna
varseblifvas, som genom jordens
rörelse kunde förklaras, så var
antingen theorin om jordens rörelse falsk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
