Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norske Folkeeventyr, fortalte af P. C. Asbjörnsen og J. Moe - Svenska Akademiens Handlingar. Tretiondenionde delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
fattiga". Ännu nationellare är drängen i "Paul
Åndresttien", den personifierade bilden af den
slughet, som man i Norge benämner "Bondefulhed*’. Men
störst och skönast framstår nationaliteten i de
qvinliga figurerna, såväl i de komiska, t. ex. i
"Somme KJEerringer ere slige1’ og i "Giske", som i
de ädlare karaktererna, isynnerhet den misshandlade
stjufdottern, hvilken icke endast intresserar derför,
att hon är den oskyldigt lidande, såsom oftast i
de tyska sagorna, utan emedan hon tecknas utrustad
med den innerligaste hängifvenhet och barnslighet; -
här spelar hela den nordiska folkdiktningens rörande
naivitet med: hon gör sig lätt för att icke skada
qvistarne i granrisgärdsgården, hon springer i hafvet,
derför att hon tror, att hennes broder har befallt
henne göra det.
Hvad som dock isynnerhet utmärker den Norska
folksagan är berättelsens form, nemligen att hela
föredraget är en "fortsättning och utveckling" af
den gammalnordiska hjeltesagans föredrag. Det går en
oförderfvad, storartad humor igenom detta, en ren,
episk framställning, hvars mål endast är åskådningens
glädje, och det gripande, rörande framträder nästan
alltid maskeradt under en lekande humor, som ler med
gråten i ögat.
Hela den kritiskt-historiska apparaten, som åtföljde
de föregående upplagorna, har i denna upplaga
blifvit utlemnad, och hon är sålunda att betrakta
såsom en billig, endast till folkets läsning och nöje
publicerad godt-köpsupplaga. Men till nöje för stora
och små passar den också förträffligt»
Utgifvarnes sätt att berätta har redan länge varit
erkändt såsom mästerligt, men deras berättelser böra
alltid läsas på originalspråket. Man har visserligen
förut i Sverige gjort sig den onödiga mödan att
öfversatta flere af dessa sagor, men de måste
ovilkorligen förlora mycket derpå. Hos de Engelska
och Fransyska öfversättarne har föredragets form
väckt allmän beundran. Så säger t. ex. den utmärkte
Engelske öfversättaren Mr George Webbe Dasent:
"något af den finhet och skönhet, hvilken utmärker
de Norska sagorna, hoppas vi, att man äfven skall
finna i den Engelska öfversättningen; - men den. som
icke är förtrogen med detta hjertligt enkla folk, kan
aldrig genom ord och öfversättning bereda sig någon
föreställning om originalets sanning och lif". Vi
kunna sålunda på det varmaste anbefalla boken såsom
en sund, styrkande och roande läsning, icke blott
för barnen, hvilka begärligast lyssna till sagans
stoff, utan äfven för dem, hvilka vilja studera Norska
folklynnet i dess friskaste form, och inhemta kännedom
om en nationalande, hvilken är i de flesta punkter så
nära beslägtad med Svenska folkets, att detta ständigt
skall kunna spegla sig sjelft i sin broders drag.
D.
Svenska Akademiens Handlingar. Tretiondenionde
delen. Stockholm 1865. När en offentlig
disputationsakt vid Universitetet skall vara
särdeles
grundlig, så börjar den gemcnligen med en
kritik af - sjelfva titelbladet. Svensk
Liter. Tidskrift. 1865. H. VIII,
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
