Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norske Folkeeventyr, fortalte af P. C. Asbjörnsen og J. Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
Eddans dvergar: Austri, Vestri etc.; Freyrs
skepp Skiöbladnir skildras i en af dessa sagor
alldeles i öfverensstämmelse med Eddan; mythen om
Sigurd Fafnersbane går igenom åtskilliga af dem;
travesterade drag af Thors resa till Jötunheim finnes
i sagan om "Askeladden, som kapaad med Troldet"; den
guldmalande qvarnen, som omtalas i "Grottesången’’
förekommer i sagan örn: "Kvarnen, som staar og maler
på Havsens Btnid". Dolda i kristlig förklädnad,
förekomma mythiska drag i flere sagor: det var ju
en vanlig taktik än hos de kristna presterna att
insmyga nya läror i gammal form, än hos det krittna
folket, för att kunna bibehålla gamla kä.ra hedniska
föreställningar, att kläda den gamla tanken i den
nya drägten; vi känna detta från folkvisan och
sägnerna. I senare fallet uppträda gudarne såsom
kristna, i förra fallet såsom onda makter. Men en och
annan ^ång färgas väl äfven i sagorna den kyrkliga
föreställningen ,om mensk-lighetens arffiende, Satan,
af de mythiska föreställningarna om de starka, men
dumma jättarne; han är i sagan aldrig den förstörande,
onda makten, utan nästan alltid "en dum djefvuP,
som blir narrad; åtminstone har han en humoristisk
anstrykning t. ex. der, hvarest gossen narrar in
honom i en nöt. Katholicismens legender hafva ock.-å
verkat på denna sagodiktning, såsom i "Gertrudsfuglen"
och "Jomfru Maria som Gudmoder". Desto egendomligare
och mera betecknande för folkets individualiserande
fantasi är det, att sceneriet alltid är specifikt
Norskt, sagan spelar i bondens egen omgifning,
öfver de stora bergsslätterna går vägen till
trollets boning, i de bekanta skogstrakterna, på
landsvägarne eller i bondens egen stuga föregår
hufvudhandlingen, ’’Amtmand" och biskop, prest,
fogde och "skrif-vare" dragas in i kretsen af sagans
figurer, och det aflägsna i sagan, som mera tillhör
fantasiens verld för bonden, såsom t. ex. konungen
och hans hof, trollets hus och gård, assimileras med
bondens vilkor och omgifning. Än vigtigare är det,
att till och med många af de i sagorna uppträdande
karaktererna äro egendomligt öfverensstämmande med
folkets egen karakter. Till dessa, hvilka, trots
den omständigheten, att de äro flere nationers
gemensamma egendom, i den Norska bondens mun
blifvit färgade af det Norska eller åtminstone af
det nordiska nationallynnet, hör sålunda den äfven
i andra länder bekanta figuren: "Askeladden", en
bestämd efterklang af de gamla häfdernas karakterer:
"han tiger och sofver, beder om att få lof att pröfva
på - och segrar". Likaså är ’’Smeden, som ikke turde
slippe ind i Helvede" en, trots likheten med en tysk
sagotyp, ovedersäg-ligen nordisk karakter, och i
ännu högre grad gäller detsamma om "Me-stertyven",
hvars listiga och omoraliska, men ändå så innerligt
älskvärda och goda karakter, - en travesterad
viking i liten skala - kunde läggas till grund för
en icke ovigtig betraktelse öfver en sida af Norska
allmogens karakter och tänkesätt; man påminne sig
blott allmogens förkärlek för den bekanta tjufven
Ole Höiland, (hvartill vi också i Sverige kunna finna
motstycken), blott derför att han ’’stal från de rika
för att gifva de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
