Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om betydelsen af en Literaturtidskrift för Sverige, af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
store man och hjeltar, som i stormiga tider »fört
våra runor så väl med den äran«, men hvilkas lif
skulle varit ett tomt, vanvettigt äfventyr, om icke
den makt., som ledt dem och uppehållit dem, nemligen
nationens anda, vore för dem och för oss alla, hvad
t. ex. sjelfva roten och stammen äro för ett träds
mångskiftande grenar och blad.
Det torde således utan svårighet kunna inses, att den
esthe-tiska bildningen, så snart den icke bedrifves
ensidigt utan in-skjutes såsom ett nödvändigt moment
i hela uppfostran, icke blott kan utveckla smaken
för det sköna utan äfven i vä-sendtlig mön kan
bidraga till utvecklingen af en sund och harmonisk
mensklighet. Många arbeta redan i stillhet efter denna
öfvertygelse, och de göra vår esthetiska literatur
kanske den bästa tjensten. De bereda rum för den
profeterade, som vi vänte.
Vi hafva yttrat några ord om tidsandans art och i
största allmänhet uttalat vår (subjektiva) tro om
de mål, som de kämpande krafterna hvar inom sin sfer
söka. Tiden vill kristendom, men den har icke vidare
någon srnak för en halfveten-skaplig theologi, tiden
vill ett natioiielt samhällslif, fritt från falska
och hämmande fördomars band, men den vill icke att
samhällsmedlemmarrie längre skola vara late drönare,
som blott älska sitt lilla jags beqväma hvila; och de
bättre krafterna i vår tid och hos vårt folk se med
längtan efter en reformation i det sedliga lifvet och
inom den sköna konstens verld. Men alla de tendenser,
som genomgå tiden - hur praktiska de än må vara, och
hur goda eller onda de för öfrigt må anses - söka sig
ovillkorligen sitt närmaste uttryck i literaturen,
som derföre må kallas en bild af tidens andliga
fysiogriomi. De religiösa, politiska och sociala samt
de ethiska och esthetiska intressena kunna icke lefva,
utan förqväfvas, om de icke der fritt få gifva sig
luft; - men de tankar och föreställningar, som i
literaturen utkastas, upptagas så småningom i allt
fleres och fleres medvetande och omsättas slutligen,
om än mycket modifierade, till lefvande verklighet;
och än ej sedda tider kunna få sina karakteristiska
drag af hvad som i dag utsås och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
