Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrika Bremer.
Hennes skrifter och personlighet.
I.
Det enda, som – enligt Hávamál – aldrig dör:
domen öfver dödan, har inträdt med afseende på
den utmärkta författarinna och ädla personlighet,
som det nu lefvande slägtet från sin barndom lärt
känna och älska under namnet Fredrika Bremer. Af
denna dom, sådan han afkunnats i två verldsdelar,
är förevarande uppsats endast en återklang. Att säga
något nytt om Fredrika Bremer torde vara omöjligt:
vänner och ovänner, af hvilka senare antalet dock
städse förminskades, hafva båda sagt hvar sitt ord om
författarinnan – om menniskan deremot har det aldrig
funnits mer än ett omdöme – och för oss gäller det
derför hufvudsakligen att söka opartiskt pröfva dessa,
och behålla hvad sannt är. Det är derför framför allt
angeläget att skilja mellan den stora författarinnans
rent belletristiska författareskap och det, hvarvid
ett annat intresse – historiskt eller socialt –
gjort sin inflytelse gällande bredvid eller öfver det
esthetiska. Fredrika Bremer får nemligen ej betraktas
blott såsom konstnär. Det sköna förmådde ej att
under hela hennes literära verksamhet såsom högsta
mål och lag bibehålla hennes ungdoms kärlek. Den
forskande anden trängtade till sanning, och när hon
funnit en sådan, ansåg hon sig ej hafva rätt att
bibehålla den för sig allena utan måste dela den
med sig, och härtill brukade hon sin poetiska konst
såsom framställningsmedel. Detta missgrepp väckte,
isynnerhet genom de oväntadt djerfva tendenser,
som framställdes, mot henne en storm af ovilja och
förkättring. Det var ej blott den om konstens höghet
samvetsömma kritiken; det var ej blott de sansade
stilla i landet, hvilka stördes i sin traditionella
uppfattning, som reste sig mot henne; det var framför
allt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
