Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids kyrka och christendom i Sverige. Betraktelser af en kyrkans tjenare, af Daniel Klockhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
sig, ocli arbetet för det kristliga lifvets lugna
och harmoniska utbredande skötes nu rner än förr i
endrägt mellan kyrkans tjenare oeli den fria kärlekens
apostlar. Men månne derigenorn oron fullkomligt
stillas, månne derigenom tiden verkligen får, hvad den
behöfver? Ligg-er möjligen icke grunden till tidens
andliga ohelsa något djupare än i vara presters
forna lättja och vanskötsel af församlingen, än i
den antagna och mycket omtalade otron och föraktet
för religiöst lif? Vår ärade förf. har på ett vackert
sätt framhållit, att vår svenska statskyrka icke kan
blifva stark genom blott yttre stöd, emedan det nya
lifvet måste komma inifrån och d er ur utveckla sig
på ett naturligt och okonstladt sätt. Denna tanke,
hvilken borde vara lefvande hos alla, som hafva något
med det kyrkliga att skaffa, under-skrifva vi gerna;
men sålänge man icke bestämmer statskyrkans begrepp
och icke afgör förhållandet mellan de menskliga
samhällena betraktade såsom organer för religionen
eller såsom kyrkor, kommer man icke till något
tillfredsställande resultat.
Följande korta antydningar må stå för dem, som älska
att bilda sig en öfvertygelse i denna vigtiga fråga!
Vi lefva i en kampens och orons tid. De gamla
formerna lida våld af tidsandans otro och lättsinniga
subjektivism, klagar man; - och tidsandan lider
våld af de gamla formernas tvång, klagar man
äfven. Hvilken har rätt, och huru skall striden
utjemnas och försonas?
Att den kristna kyrkan är den evigt beståndande,
den af Kristus sjelf profeterade, när han säger:
w går ut i all verlden och lärer allt folk och döper
dem i fadrens, sonens och den hel. andas namn«, derom
hysa vi icke något tvifvel. Denna kyrka skall besegra
verlden, ty hennes kraft är religionen (ett Guds verk
i menniskan), och hon är icke blott en förgänglig
skapelse af menniskoanden. Skriften säger: «alle de,
som drifvas af Guds Anda, äro Guds barn w, och de
tillhöra denna allmänna kyrka, hvilken således icke
(tillfölje af sitt begrepp) är inskränkt till vissa
stater eller vissa landområden utan kan omfatta alla
stater och alla land: således hela menskligheten,
hvilken för oss ej är en summa af individer eller
ett abstrakt genusbegrepp eller något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
